Tuffare tävlingar i stället för ett träsk

TV4 gör en grov miss

Som psyktrick kändes det elakt, men smart.

Men planen gick snabbt i baklås.

Träsket är en grov missräkning från TV4:s sida.

helskärm

Jag applåderade det i början. Som lågintensivt psyktrick kändes TV4:s val att låta ena gänget försöka slå rot i ett människovidrigt träsk lysande.

Att spela på människors förväntningar och därefter leverera motsatsen kändes visserligen cyniskt, men ändå psykologiskt intressant.

Självfallet gick planen snabbt i baklås.

Träskplaceringen visade sig i stället vara en grov missräkning från kanalens sida. Inte bara ur ett rent estetiskt perspektiv.

När soliga stränder och vykortsvyer byts ut mot något som ser ut att ha kunnat spelas in i ett kärr utanför Gällivare går en stor del av den eskapistiska känslan förlorad.

Men misslyckandet är störst ur ett mänskligt perspektiv.

Vad resultatet av träskexperimentet blev vet vi. Utslagna, utmärglade, irriterade, lealösa och sura deltagare. Vuxna människor som påeldade av de vidriga omständigheterna tar ut sin matlösa frustration på varandra genom gnäll och gläfsande missnöje.

Ett sargat gäng som utsvultet stapplar runt bland loppor och mygg, eller bara viljelöst ligger och stirrar ut i djungeln med hungerfebrig blick.

Strejkande tarmsystem, flagnande tandkött, svampinfektioner och en halv miljard kliande bett är några andra lattjo prylar som TV4 kan lägga till på samvetskontot.

Oavsett ambitionen så är det här priset som produktionen får betala för sin strävan att skapa ”det tuffaste Robinson någonsin”.

Det hade varit så enkelt att välja en annan väg.

Tuffheten hade kunnat märkas i form av hårdare tävlingar, högre hinder, längre simsträckor, klurigare pussel. Det hade dessutom blivit roligare tv.

Men icke.

I stället ser vi deltagare som en efter en ber att få bli utröstade så att de äntligen kan få komma hem. Deltagare som inte orkar mer och viker sig självmant.

Visst. Sett ur det perspektivet har TV4 verkligen lyckats med sina avsikter.

Men när de visar ännu en inzoomning på Erik Rydbergs utsvultet glansiga ögon ser jag en hopplöshet som bara känns onödig. Och sorglig.