Snobbig polis gör entré i Winter

Uppdaterad 2023-06-09 | Publicerad 2001-11-07

Pappa avrådde mig alltid från att bli skådespelare

Johan Gry ville bli lärare eller forskare, men ödet ville annorlunda och han blev skådespelare - precis som sin far.

En pacifist som är utbildad elitsoldat – och gillar blodpudding.

En välbeställd ungkarl som kör Mercedes och ekiperar sig i dyra märkeskläder.

Den förre är skådespelaren Johan Gry, 39.

Den senare heter Erik Winter, löser mordgåtor och spelas av Gry.

”KOMMISSARIE WINTER” FREDAG SVT1 21.00

”Kommissarie Winter” är SVT:s nya kriminalistiska storsatsning. Sex entimmesavsnitt byggda på tre romaner av Åke Edwardson, vårt nya brant uppstigande stjärnskott på deckarlitteraturhimlen. Varje bok motsvarar två avsnitt i serien och de heter i tur och ordning:

Dans med en ängel.

Rop från långt avstånd.

Sol och skugga.

Och den allt dominerande huvudpersonen i både böckerna och tv-serien är 37-årige kriminalkommissarien Erik Winter vid Göteborgspolisen – för övrigt den yngste på en så pass hög polisbefattning som vi någonsin haft i en svensk kriminalroman.

– En sympatisk figur som försöker vara en god människa, även om han kan upplevas som arrogant, säger Johan Gry om den roll som kommer att göra denne relativt obekante teaterskådespelare till ett känt namn i den svenska tv-världen.

Erik Winter är mycket långt ifrån en del andra etablerade manliga mordutredare på film och i tv.

Inte åldrad och krasslig som van Veeteren ( Sven Wollter) i Håkan Nesser-deckarna. Inte svenskt vardagshelylle som Martin BeckGösta Ekman/ Peter Haber. Och inte heller lufsig och privatlivsproblematisk som Kurt Wallander –  Rolf Lassgård i Mankell-serierna.

Alkohol, spelgalenskap och missbruk av kvinnor är inget som Winter lider av. Möjligen en skopa arbetsnarkomani.

– Det är nog lite mönstergosse över Winter, säger Johan Gry.

Vilket ingalunda innebär att Erik Winter är tråkig och profillös. Tvärtom, hans profil heter kvalitet och fundersamhet. Kvalitet? Ja, till och med farligt nära snobbism. Eftersom Winter är ägare till ett icke obetydligt arv både kan och vill han utrusta sig med det bästa marknaden bjuder. Kläderna är inga paltor. Att bilen heter Mercedes kommer inte heller som någon överraskning. Cigarillerna han röker är av det finaste kubanska märket Davidoff. Och maten han gärna äter och själv lagar är fjärran från hamburgare och annat traditionellt poliskäk. Till skillnad från Johan Gry skulle nog Erik Winter hövligt men bestämt tacka nej till blodpudding.

På plussidan hittar man fundersamheten, viljan att reflektera humant och förstående över de många trasiga gestalter han som polis stöter på.

– Man kan nog säga att Winter är intellektuell, i varje fall en grubblare, säger Johan Gry.

Dessutom är Winter göteborgare. Inte helt fel sett från Johan Grys geografiska horisont. Även om han är född i skånska Helsingborg är han i allt väsentligt rotfast i rikets andra stad, länge en del av Angeredsteaterns ensemble och därefter på Göteborgs stadsteater.

Här bor och verkar också Johans föräldrar, Alf Nilsson och Ann-Christine Gry. För de trogna tittare som under många år följde ”Polisen i Strömstad” – en av våra mest älskade tv-serier – tillhör Alf Nilsson den lilla odödliga skara polismän som fylkades kring den tankspridde vithårige Gustav Jörgensson ( Per Oscarsson). Johan Grys pappa spelade den buttre och ganska tväre kommissarien Kronborg. Och en annan som vi minns med saknad är förstås den häpnadsväckande tafflige Evald Larsson i Stefan Ljungqvists gestalt.

Pappa Alf – som vi också sett i en annan tv-långkörare, ”Hem till byn” – försökte faktiskt göra vad han kunde för att sonen Johan inte skulle gå i samma fotspår och bli skådespelare.

– Han avrådde mig alltid, sa att det var för dåligt betalt, dåliga arbetstider och psykiskt påfrestande, minns Johan.

– Men samtidigt såg jag att pappa älskade att jag spelade teater.

Så helt säkert var det ingalunda att skådespelaryrket skulle ärvas från far till son.

– Jag var på väg att bli lärare eller historieforskare.

Men hur det nu var, så blev det i alla scenen istället för katedern eller forskarmödan.

– När jag var ung sprang jag mycket på teater i Göteborg, där pappa spelade. Och jag var alltid med i skolteater och gymnasiespex.

Plus, bör det väl tilläggas, några statistroller i tv redan i koltåldern.

– Jag var bara sex år när jag var med i Bengt Bratts ”Hem till byn”.

I den vevan, 1968–70, blev det också några scener i tv-produktionerna ”Friställd” och ”Lasse-Maja”.

– Jag minns det som en väldigt spännande miljö, som en sorts cirkussällskap, säger Johan Gry.

Tillbaka till kommissarie Erik Winter – och likheterna mellan honom och Johan Gry.

– När jag läste in mig på Åke Edwardsons romaner kände jag igen en del drag hos mig själv. Främst det här att stå lite utanför, analysera och tänka efter. Och att Winter också utgår från en moralisk grundstomme. Att han försöker vara en god människa.

Och hur ser dina grundvärden i livet ut?

– Vidsynthet, tolerans, respekt, ödmjukhet. Att inte döma. Att göra mot andra som man vill att andra ska göra mot en själv. Och att förstå att livet och människorna är komplexa.

Låter kristet. Är du kristen?

– Nej, men jag har vuxit upp i en miljö präglad av kristendomen. Min far kommer från en læstadiansk familj i Norrbotten och skulle ha blivit präst. Men det var den mildare formen av læstadianism, inte den stränga och intoleranta.

Innan vi lämnar de polisiära samtalsämnena kan det ju vara intressant att veta om ”kommissarie” Gry någonsin själv hamnat i polisregistret. Jodå, det finns faktiskt en förseelse som han inte sticker under stol med. Ett brott som den allmänna rättskänslan normalt inte brukar döma så hårt.

– Jag har åkt fast för fortkörning en gång. Fick böta 1200 kronor.

Hemma i Göteborg har han i somras haft en upplevelse av polisens agerande som han definitivt inte accepterar. De våldsamma kravallerna under EU-toppmötet, som så när kunde ha slutat med en ihjälskjuten demonstrant.

– Jag har en pacifistisk grundhållning. Våld är aldrig någon lösning på någonting och därför tar jag avstånd från både poliser och demonstranter som använder övervåld. Det finns rötägg på båda sidor. Jag blev upprörd när en hög polischef i Göteborg sa att polisen hade skött sig utmärkt under gatubråken i juni.

Pacifist – hur ser du då på USA:s bombningar i Afghanistan?

– Fullkomligt absurt och sjukt att bomba ett så utfattigt land, att bomba ett helt land för att straffa ett brott.

En aning kuriöst är att den övertygade pacifisten Gry är utbildad elitsoldat. Trots att far och mor ville att han skulle vägra värnplikt.

– Jag gjorde min militärtjänst vid ett jägarförband i Skövde. Men det där måste jag erkänna att jag inte får ihop riktigt. Men nu har jag i alla fall vapenfri tjänst och blir jag inkallad så är det som brandman i civilförsvaret.

Fakta Johan Gry

Pelle Jacobsson

ANNONS

Följ ämnen i artikeln