Massakern på tsarfamiljen färgar ”Mad men”-skaparens nya serie

”The violet hour” i ”The Romanoffs”.

Det är tre år sedan ”Mad men” gick i graven.

Nu kan en liten skärva av tomrummet fyllas av skaparen Matthew Weiners nya serie ”The Romanoffs”.

”Mad men” blev en milstolpe i modern tv-historia, med sin för tiden högt ställda ambition att skildra människan, 60-talets sociala förändringar och den hårda reklambranschen så subtilt och sant som möjligt. ”Mad men” var en vacker serie, inte bara ur estetisk synpunkt.

Under de tre år som gått sedan sista avsnittet sändes har skaparen Matthew Weiner jobbat på ett nytt mastodontprojekt – åtta spelfilmslånga avsnitt om ättlingar till den ryska tsarfamiljen Romanov. Den som längtat efter en mustig filmatisering av dynastins sista dagar – eller ens att få insikt i något specifikt ryskt – lär bli besviken, för här står ”The Romanoffs” (Amazon prime video) snarare för ett slags medvetande om en svunnen storhetstid. Ett främlingskap i samhället, nutiden, livet.

 

Till tonerna av Tom Petty & The Heartbreakers ”Refugee” massakreras den sista tsarfamiljen i seriens tjusiga öppningssekvens. Med en så snygg inramning skapas höga förväntningar, som tyvärr bara delvis uppfylls. Grunden till problemet är ”The Romanoffs” format. På 90 minuter måste en tillräckligt intressant berättelse knytas ihop till en mer eller mindre krystad säck. I de avsnitt som hittills sänts funkar slutet bara i det tredje, ”House of special purpose”, som också är seriens bästa.

Foto: Amazon
Christina Hendricks och Isabelle Huppert.

Där spelas huvudpersonen, Hollywoodstjärnan Olivia, av ”Mad men”-favoriten Christina Hendricks som hamnat i Österrike på en påkostad, märklig tv-dramatisering av familjen Romanovs liv, ledd av den excentriska regissören Jacqueline (Isabelle Huppert). Det blir en ömsom ironisk, ömsom mardrömslik satir över nöjesbransch, genikult och det hängivna ideal som alltid värderar konsten över livet.

En mörk slöja av existentiell ångest vilar över den isolerade Hendricks, en underton som känns igen i de andra avsnitten och inte minst i Jon Hamms deprimerade alfahanne Don Draper i ”Mad men”. Där finns ett sökande och en vantrivsel som blivit ett av Matthew Weiners signum.

 

I avsnittet ”The royal we” spelar Corey Stoll den nästan parodiskt avstängda Michael Romanoff som flyr sin egen släktträff för en medelålderskrisande förälskelse i en vacker jurykollega i en mordrättegång. I stället beger sig hans fru, suveränt spelad av Kerry Bishé, ensam till den bisarra Romanoff-träffen på en lyxkryssare.

Även i ”The violet hour”, seriens första avsnitt, griper de vilsna huvudpersonerna desperat efter någon slags räddning. Där är det den ilskna, rasistiska överklasstanten Anuschka som finner en, tyvärr rätt klyschig, vänskap i sin muslimska hemhjälp Hajar (Inès Melab).

 

Där ”Mad men” målar med små, exakta penseldrag tar man här fram den stora sprayburken. Utan Melabs mångbottnade porträtt av Hajar hade haveriet till sluttwist varit svårare att förlåta.

Nu landar ”The Romanoffs” med nöd och näppe på fötterna.

Bodyguard med Richard Madden och Keeley Hawes.

Veckans...

… nagelbitare. BBC-serien ”Body­guard” (Netflix) av ”Line of duty”-skaparen Jed Mercurio är precis så bra som alla säger. Terrorhot, politiskt rävspel och psykologiskt drama speglas i den spända relationen mellan den krigsskadade livvakten David Budd (Richard Madden) och hans skyddsobjekt, den maktfullkomliga inrikesministern (Keeley Hawes).

… dokumentär. Underbara ”Originalen” (SVT Play) följer fyra danska vänner som lever på kant med samhället, tiden och ibland varandra. Kreativitet och psykisk sjukdom skapar såväl oreda och ångest som humor och gripande konst. Befriande varmt och osentimentalt, utan att skönmåla utanförskapet.

Vanity fair.

… kostymdrama. ”Vanity fair” (SVT) är en påkostad nyinspelning i sju delar av William Thackerays klassiska roman om social klättring i 1800-talets Storbritannien. Välgjort och underhållande skruvat.

… humor. Komediserien ”Dilan och Moa” (SVT Play) är lite ostrukturerad och flummig, men på ett härligt sätt. Dilan Apak och Moa Lundqvist skämtar om livet som 20-plussare i en stad som heter Malmö, och är ”misstänkt lik riktiga Malmö”, bland pretentiösa studenter, polyamorösa dejter och predikande vänstermän.

Christer Sandelin.

… minne. Facebook påminde mig om att det nu är åtta år sedan första säsongen av ”Så mycket bättre” och den oförglömliga scenen när en sanslöst yrvaken Christer Sandelin väcktes av Petter.

… sketcher. ”Mumbo jumbo” (TV4) är ett obegripligt fånigt namn på en komedishow som inte så lite påminner om ”Partaj” (Kanal 5). Det är yvigt och kändisparodierna sparkar in ett rätt stort antal öppna dörrar, men flera av imitatörerna imponerar.

avSandra Wejbro

ARTIKELN HANDLAR OM