Hyperromantiska rånare i Paris
Kärleken dominerar i ”La casa de papel”-spinoffen ”Berlin”
Publicerad 2023-12-29
TV-RECENSION Tittarfavoriten Berlin från den spanska superhiten ”La casa de papel” är tillbaka. Nu som en del av vad som måste vara Europas kärlekskrankaste rånarliga.
Berlin
Säsong 1
Av Álex Pina och Esther Martínez Lobato, med bl a Pedro Alonso, Begoña Vargas, Julio Peña, Michelle Jenner, Joel Sánchez, Tristán Ulloa, Samantha Siqueiros, Rachel Lascar, Najwa Nimri, Itziar Ituño, Julien Paschal.
KRIMINALACTION Hade Álex Pina och hans manusförfattarkollegor haft ihjäl juveltjuven Andrés ”Berlin” de Fonollosa redan under ”La casa de papels” första år 2017, om de hade vetat att Netflix skulle komma att köpa rättigheterna till deras serie, och göra den till en global brakhit?
Att han kontinuerligt kom tillbaka i flashbacks i de efterföljande säsonger som Netflix släppte besvarar nog den frågan.
Pedro Alonsos Berlin hade, med sin blandning av arrogans, narcissism, intellekt och charm, helt enkelt blivit så populär bland tittarna att han inte gick att avvara.
Och nu är han och hans grandiosa självbild tillbaka igen, i den här prequelserien som följer honom under hans glansdagar som supersnille, mästertjuv och förförare.
Årtalet är oklart men platsen är Paris, där Berlin har samlat ett gäng proffs, talanger och våghalsar av olika slag för att planera och genomföra en genialisk kupp.
En kupp som går ut på att han och hans kumpaner – Damián (Tristán Ulloa), Cameron (Begoña Vargas), Keila (Michelle Jenner), Roi (Julio Peña) och Bruce (Joel Sánchez) – ska trolla bort en samling kungliga europeiska smycken till ett värde av 44 miljoner euro.
Hur det går behöver jag inte avslöja. Men värt att notera är att Pina och hans medskapare Esther Martínez Lobato har tagit lite av en chansning, och gjort en spinoff som på många sätt överraskar.
Visst har den flera gemensamma nämnare med originalserien. Som den bombastiska dialogen, den allmänt svulstiga stilen, och ett par bekanta kvinnliga spanska poliser (Najwa Nimri och Itziar Ituño).
Men på många sätt kör den sitt eget race.
Tonen är lättare och mer humoristisk. De mörka miljöerna är utbytta mot färgstarka. Ingen bär mask. Och av ambitionerna att kommentera sociala och politiska frågor syns här knappt ett spår.
Och framför allt är ”Berlin” hyperromantisk.
Störst av allt är kärleken, både för Berlin själv och för alla hans medbrottslingar, och tillsammans utgör de tidernas kanske mest hormonella rånarliga.
Ibland blir det lite mycket trånande blickar, längtande hjärtan och smäktande anföranden. Karaktärerna pratar som inga riktiga människor någonsin har gjort, och bitvis undrar man om det är en kuppserie eller en dramatisering av en Harlequin-roman man tittar på.
Men Alonsos karisma går inte av för hackor, och den verbala yvigheten har trots allt sin udda tjusning. Och som spinoff är ”Berlin” om inte perfekt så åtminstone inspirerad.
”Berlin” har premiär på Netflix den 29 december.
Läs mer om Guldbaggens publikpris och de nominerade filmerna här.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv