Dramat i finalen som tittarna inte fick se – vinnaren bröt ihop

Uppdaterad 2018-04-30 | Publicerad 2018-04-29

Segern i ”Mästarnas mästare” blev dyrköpt.

Under finalen bröt Kennet Andersson ihop – men SVT valde att klippa bort dramatiken.

– Jag blev rädd för mig själv, säger fotbollsikonen till Nöjesbladet.

Bollaget tog sig med nöd och näppe till final i ”Mästarnas mästare”. Väl där var det dock inget snack. De dominerade söndagens program där de ställdes mot skridskolaget och tog hem den sista finaltävlingen i överlägsen stil.

Men vägen dit var allt annat lätt. Jesper Blomqvist skadade sig i ett tidigare avsnitt och Magnus Wislander ska ha dragits med en bristning i vaden. Och Kennet Andersson hade problem med sin hälsena, som gick av sju månader innan inspelningen.

Tanken var att han inte ens skulle ställa upp i årets jubileumssäsong.

– Jag tackade först nej. Sen sa läkaren att det inte fanns någon förhöjd risk att den skulle gå sönder igen. Men jag skulle inte vara den jag varit sju månader innan, säger Kennet Andersson.

Tävlingsinstinkten tog över

I de tidigare programmen anpassade sig Kennet Andersson efter skadan, men när det var dags för tävlingen ”Flaggfältet”, där deltagarna så snabbt som möjligt ska springa fram och ta flaggor, pressade han sig för hårt.

– Jag var väldigt nervös nu när man bara skulle spränga. Jag var stressad. Och när Micke Leijnegard säger att nu sticker ni på signal, blir det bara helt... Alla resonabla tankar försvinner. Det är bara känslan att jag ska fram. Vettet går ur och tävlingsinstinkten tar över.

Bollaget lyckas bra i tävlingen, men det tittarna inte får se är att Kennet Andersson bryter ihop.

– Man får se att jag gör high five med Jesper (Blomqvist). Men sen får jag ett bryt. Jag gick nästan in i en chock. Man ser på bilderna att jag inte ser så jäkla glad ut, säger Kennet Andersson.

– Jag gick över min egen gräns. Jag tänkte att jag skulle springa rätt, men man ska bara fram. Jag släppte alla spärrar. Då blev jag rädd för mig själv.

”Han var nästan tårögd”

Lagkamraten Jesper Blomqvist minns ögonblicket.

– Vi sa det, att gör inget dumt, hälsenan tar ju sex, sju månader att läka. Men när han stod där på startlinjen så körde han 110 procent ändå och tog viktiga poäng, men han var helt chockad när han kom i mål. Han hade gått emot sin egen vilja och vad han hade planerat. Han skulle ju ta det lugnt. Han var nästan tårögd och arg på sig själv, berättar han.

Kennet Andersson berättar att han var tvungen att gå undan för att samla tankarna.

– Jag tog en liten lov själv. Sen när vi skulle prata med Leijnegard var jag inte där riktigt. Jag fick berätta som det var. Jag var en jävla idiot.