En spelteknisk triumf
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-15
”Lego star wars: the complete saga” – världens mest dysfunktionella familjespel
Varje gång jag hör att en sydkorean nickat tangentbordet med parkerad puls efter för många timmars datorspelande kommer tanken och tacklar undan alla andra i mitt huvud:
Vänta bara tills de upptäcker "Lego star wars".
"The complete saga", som väver ihop alla sex filmer till ett klossigt co-op-korståg genom klassiska kulisser, marknadsförs som ett familjespel.
Du vill inte utsätta din familj för det här.
"Lego star wars" är ett spel med blod på sina älskvärda små händer. Ett spel som sätter i system att växla in amputerad fritid mot artificiellt endorfin – och inte drar sig för att ta fram bensågen om man gör motstånd. Ett spel som viskar i ens öra att man inte kommer bli en lycklig människa förrän man fångat alla hundratals karaktärer, guldklossar, bonusnivåer.
Det är, över allt annat, en spelteknisk triumf, ett spel man inte kan låta bli att le åt ens när man sitter fast i dess samlarmaniska skruvstäd.
Man skulle kunna kalla "The complete saga" årets kulturgärning.
Själv ser jag bara världens mest dysfunktionella familjespel.