Så bra var Håkan Hellströms första spelning på Ullevi

GÖTEBORG. Håkan Hellström på Ullevi är ett lika vinnande som urvattnat koncept.

Göteborgssonens första konsert för helgen är lika mycket magi som en deja vu.

Håkan Hellström på Ullevi. I hemstaden Göteborg. Mina förväntningar är skyhöga. Samtidigt har jag redan i förväg gissat mig till större delen av konserten. En del av mig himlar med ögonen vid tanken av gråtande allsång till ”Nu kan du få mig så lätt”, ett Ullevi i skakande fyrverkerier och en Håkan som berättar historien om pojken med drömmarna, som sedan växte upp för att bli killen i studentrummet som skådade Ullevi från sitt fönster.

En lika stor del av mig förväntar sig inget mindre än magi när solen späder på den eld som uppstått i de 60 000 hjärtan som samlats på Ullevi ikväll.

Och som väntat. Det är faktiskt inget mindre än magiskt när Håkan går på scenen efter att ha lånat ut den till Erik Lundin i 25 minuter. Håkans blotta närvaro är allt som krävs för att få 120 000 händer att sträcka sig i luften.

Känns väldigt bekanta

Därefter uppstår fantastiska stunder. 60 000 par händer som klappar i takt med pianoklinket i ”Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din”, Håkan som vrålar ”Starta bileeeen” precis innan de första tonerna av ”En vän med en bil” drar igång och en Göteborgshimmel som har målat sig helt lila, i samma färg som Brännö-himlen på skärmen. Ikväll vet vi minsann allting om månljuset.

Men dessa är stunder som alla är väldigt bekanta. Magin är som starkast under de tillfällen som Ullevi inte har fått bevittna förr. När energin i ”Ramlar” — på något omöjligt vis — tycks överträffa sig själv, när Ullevi kokar av soul i ”2 steg från Paradise”, eller när inte ens Håkan kan tro sina öron när allsången i Valborg låter starkare än någonsin.
Av samma anledning är det också därför som Håkans samspel med gästartisterna agerar kvällens höjdpunkt.

Det inser jag tidigt, redan på väg till Ullevi, när jag ser en tjej utanför arenan vråla i sin telefon. ”Hallå! Vi såg Silvana!”, utbrister hon i ren eufori. Och det med all rätt.

Sveriges mest självklara radarpar

Om det inte var klart sedan innan är Hellström och Imam nu Sveriges mest oväntade men mest självklara radarpar. Ullevi finner sedan inga gränser när duon ackompanjeras på scen av landets favoritsystrar i First Aid Kit. Klara, Johanna och Håkans version av ”13” är det mest magiska arenan har fått skåda på väldigt, väldigt länge. ”Jag var 13 år för 30 år sen”, sjunger Håkan i stunden som han känns odödlig.

För drygt en månad sedan blev Håkan tvungen att ställa in sin konsert i Oslo efter att ha tappat rösten. Den har han sparat på in i det sista, ända in på repetitionerna inför helgens spelningar. Även ikväll är han rädd om den. Men oftast ger Håkan allt han har. Han har ju ändå väntat på att få vråla ”Hallååå Ullevi” länge nu, som han flera gånger nämner under kvällen. Han missar heller inte att konstatera att det är fjärde gången som han och bandet spelar på just den här scenen.

Det väcker ju frågan, vad har Håkan Hellström kvar att ge Ullevi när den här turnén är över?