Vilken skit, Kiss

Markus Larsson

Markus Larsson: Världens hetaste band har blivit världens största bluff

Ni vill ha det bästa.

Ni bad om världens hetaste band.

Men tyvärr fick ni Kiss.

Beklagar sorgen.

Hemskt ledsen, men Kiss har inte varit Kiss sen 1982.

Jag vet faktiskt inte vad man ska kalla det anskrämliga spektaklet som turnerat runt med samma namn sedan dess. Framför allt inte nu när Peter Criss och Ace Frehley är ersatta av, ja, de där andra två.

Men att Eric Singer och Tommy Thayer har lånat originalmedlemmarnas smink må vara hänt. Försök däremot att föreställa er Kiss utan Paul Stanley. Vad är det?

Stanley låter surt

Det är som Beatles utan Paul McCartney, Rolling Stones utan Mick Jagger eller Zlatan utan fötter.

Men det är precis så det känns på Sweden Rock.

Paul Stanleys röst mår så risigt och låter så surt att han lika gärna hade kunnat bytas ut mot en statist som målat en stjärna över ena ögat.

Gruppen som sällan ändrar sina setlistor har faktiskt bytt ut ”Heaven’s on fire” sen spelningen i Stockholm. Det måste bero på att Stanley inte klarar av att sjunga den låten längre.

Och med tanke på hur stämbanden mår den här kalla natten – de ligger i gipsvagga och bräker – var det ett klokt beslut. Det hade gått åt helvete.

Paul Stanley är väldigt medveten om problemet och ser ledsen ut när han rockar i skymundan av sina bandkamrater.

Allihop spelar över

Han vickar lite på stjärten utan någon större entusiasm, slår sönder en gitarr med tom blick och försöker, verkligen försöker, att få rösten att fungera med hårt slutna ögon.

Men det går inte. Kraften rinner snabbt ur honom och all glammig swagger försvinner.

Hela gruppen spelar över huvud taget som clowner. Ibland verkar det som om fyra personer står och spelar fyra olika låtar samtidigt, precis som när Rolling Stones havererade i ”Honky tonk women” på Ullevi 2007. Versionen av ”Let me go, rock’n’roll” är horribel.

Men showen då?

Ja, vad spelar det för roll när effekterna och bomberna inte ens är synkroniserade? Och den omtalade jättespindeln firar inga större triumfer heller. I ”Lick it up” hissas den ner med buller och bång och Paul Stanley och Tommy Thayer kliver på och sen kliver de av och spindeln hissas upp igen.

Solo utan poäng

Wow. Jag upprepar: Wow.

Inte underligt att Kiss emellanåt får jobba rätt hårt för att få publiken att sjunga allsång och klappa i takt. Eric Singer ser förvånad och irriterad ut av tystnaden efter sitt poänglösa solo.

Den bloddreglande och eldsprutande fladdermusen Gene Simmons är det enda som ger konserten någon sorts stabilitet och tyngd. Resten är bedrövligt.

Det är inte världens bästa eller hetaste rockband som uppträder i Blekinge.

Det känns ofta som världens största bluff.

Låtlistan

Psycho circus

Shout it out loud

Let me go, rock’n’roll

I love it loud

Hell or hallelujah

War machine (Gene sprutar eld)

Calling Dr. Love

Deuce

Say yeah

Shock me/Outta this world

God of thunder (Gene flyger och spottar blod)

Lick it up

Love gun (Paul flyger till scen två vid mixerbordet)

Extranummer

Detroit rock city

I was made for lovin’ you

Black diamond