”One Direction hånglar upp Ullevi”

Publicerad 2015-06-24

Kristin Lundell sätter Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus på One Direction på Ullevi

Det pratas om köttbullar och busas med vattenpistoler.

One Direction är lika gulliga som de är proffsiga.

Niall, Harry, Louis och Liam viker inte från sin plikt att kittla tjejernas hjärtan.

Det har gått – nästan på dagen exakt - tre månader sedan den ödesdigra marsonsdag då fem plötsligt blev fyra. Men när One Direction gör sin Sverige-premiär som kvartett är det ingen sorgens dag. Tvärtom.

Det mesta är faktiskt som det brukar vara.

Harry Styles fortsätter att hojta om sin kärlek till köttbullar.

Niall Horan tar det musikaliska ansvaret med sin gitarr.

Liam Payne agerar kvällens konferencier och småpratar, läser publikskyltar och ser till att ett fanbrev kommer fram till Harry.

Louis Tomlinson då? Vad gör han? Ja inte så jättemycket men han är på plats och bär en tröja med texten ”The future is now”. Kanske kan man se honom som en peppande coach till Zayn Maliks fans som nu tvingats välja någon annan av de fyra killarna att ha som sin favorit.

Inte hårt drabbade av avhoppet

Det går knappast någon nöd på One Direction efter att de tidigare i vår förlorade 20 procent av sitt manskap. Inte heller verkar de påverkas av att den isblå färgen på de många, tomma plaststolarna brutalt lyser upp sommarkvällen.

Harry, Niall, Liam och Louis är där för att göra sin grej. De har under sina fem år som band drillats hårt i pojkbandsskolan med fyra album som har följts av fyra turnéer på lika många år. Vid det här laget kan One Direction sin sak utan och innan.

De vill dock fortfarande göra den ordentligt.

De fyra återstående medlemmarna verkar tycka att det också nu – en miljard spelningar senare - är roligt att stå där mitt i stormen av tjejskrik.

One Direction kan knappt ha hunnit borsta av sig resdammet innan de skjutsades upp på scen men de drar ändå runt på scen lika avslappnat som vore det ett torg en vanlig fredagskväll. De fyra britterna hänger runt som ett gäng sköna killar som gärna busar med vattenpistoler men som aldrig glömmer vilka som måste tjusas för att drömmen ska få fortsätta.

Liam vinkar omtänksamt medan Harry kastar slängkyssar.

”Precis lagom fluffiga”

Med fjärde skivan ”Four”, som släpptes i november, var det som att bandet och låtskrivarna skräddarsydde musiken för just arenaspelningar. Det är refränger som aldrig skäms för att de lägger på ett extra kol. Melodier som önskar att de fått leva innan Berlinmurens fall.

Det är dock en jättestor scen som One Directions fyra medlemmar ska fylla ut. Det är lite som med kattungar. Ibland verkar någon av dem vara försvunnen för alltid bara för att strax därefter dyka upp vid en högtalare.

One Direction är gulliga och mysiga och precis lagom fluffiga.

Så bra var låtarna – en och en

Clouds ➕➕➕

Röken från fyrverkerierna lägger sig som moln över arenan. Som uppvärmningsvarvet runt arenan.

Steal my girl ➕➕➕➕

Men hallå vilket gung. Som att bli vaggad av en sjöman på havets våg.

Little black dress ➕➕

Inte deras bästa låt. Gitarren kräver att få gå ut och ta funkkliv på catwalken.

Where do broken hearts go ➕➕

Killarna hänger runt. Fyrverkerier smattrar. Någonstans ska man ju lägga krutet.

Midnight memories ➕➕➕

Vänta nu. Är detta 80-talet? Det växer ut axelvaddar på arenarefrängen.

Kiss you ➕➕➕➕

One Direction hånglar upp Ullevi.

Stockholm syndrome ➕➕➕

Jippie. Konfettibomber! En låt i blekaste laget men Niall. Liam. Louis och Harry tar ändå Ullevi som gisslan.

Ready to run ➕➕

Jaha. Man lägger sig på marken och väntar på att bli omkullsprungen men det har man inget för. Nog hade Ullevi hellre hört ”Born to run” några gånger till.

Strong ➕➕➕➕

Nu snackar vi.

Better than words ➕➕

Nja. Bättre än ord kanske men det beror på vad man jämför med. Det puttrar på.

Don’t forget where you belong ➕➕➕➕

Grandiosa refränger, förnumstiga budskap och handklapp. Såhär svarvar arenapoppen sina paradnummer.

Little things ➕➕➕➕

Snyft. Den som påpekar låtens generösa användning av nödrim har inget hjärta. One Direction bjuder upp till tryckare och alla får dansa.

Night changes ➕➕➕➕

Tryckartisdagen fortsätter. Så här ska det låta. 

18 ➕➕➕➕

Jamenvisst! En svulstig omfamning av öronen. Pojkbandsgudarna trycker på like-knappen.

Alive ➕➕➕

De stompiga skorna är tillbaka på fötterna. Bara att torka 18-tårarna och stampa takten.

Diana ➕➕➕➕

Från stomp till bugg. Men vilken stadiumrökare.

No control ➕➕➕

Hur var det här då? Jo tack svulstigt arenahålligång för kung och fosterland.

What makes you beautiful ➕➕➕

Vintage One Direction! Nanana-refränger och självförtroendepepp i ett.

Through the dark ➕➕➕

Klapp- och stampfest. Arenarefrängen får plötslig hockeyfrilla.

Girl almighty ➕➕➕

En radiohit kommer lastad. Och så lite pyroteknik på det. Som att spränga radioapparaten i luften!

Story of my life ➕➕➕➕➕

Buhuu. Snyft. Så här ska en pojkbandsballad låta.

Extranummer:

You & I ➕➕➕➕➕

One Directions finaste låt är en rödgråten serenad till tonårshjärtat. Varför spelas den bara en gång? Så mycket känslor ju.

Little White Lies ➕➕➕

Torka tårarna och upp på hästen igen. Full fart fram.

Best song ever ➕➕➕

Titeln är vilseledande men den fyller sin funktion. Att stänga igen kvällen med en energismäll.

Följ ämnen i artikeln