Musikalklyschor hämmar Peter Jöback

Uppdaterad 2019-08-05 | Publicerad 2018-10-26

Peter Jöback i New York där han spelade ”Phantom of the opera” på Broadway tidigare i år.

ALBUM Peter Jöback må vara en mästare på musikaler men ”Humanology” är som bäst när han struntar i att vara showman.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Peter Jöback
Humanology
Sinclair/Naxos


POP/MUSIKAL Peter Jöback har nog ett av branschens vassaste cv:n.

47-åringen har medverkat i 11 musikaler sedan 80-talet och släppt 16 album sedan 90-talet.

Elva år har gått sedan sist Jöback släppte ett album med enbart nyskrivet material men 2013 kom ”I love musicals” där han tolkade musikallåtar.

I samma veva spelade han huvudrollen i ”Phantom of the opera” på prestigefyllda Royal Albert Hall i London för att sedan ta sig vidare till Broadway i New York.

På skiva har Jöback ständigt pendlat mellan pop och musikal. Ofta har det förstnämnda känts mindre krystat och mer spännande.

På ”Humanology” flätar han samman sina två favoritgenrer med blandat resultat. Det är stora arrangemang med stråkar, gospelkörer och trumpeter och utan en påkostad scenshow blir det ofta överväldigande för hjärna och öron.

”Rushing into love” öppnar försiktigt som i en film med bilar som tutar och folkmassor som pladdrar. Låten trappas upp och Jöback sjunger tämligen klichéartat om att ramla in i kärleken med en ”ooh ooh”-kör i bakgrunden.

Det låter som att han missat deadlinen till Melodifestivalen med ungefär 15 år.

”Dancing” är i stället 70-talsdisco som möjligen skulle platsa i en halvdan uppsättning av ”Saturday night fever”.

Men när Jöback drar ner tempot i ”What if tomorrow never comes” och sjunger ömhudat om att ta vara på livet släpper han in lyssnaren på riktigt.

I ”Call me by your name” skalar han av ännu mer och använder sig bara av ett ensamt piano. Det är oklart om låten har tagit inspiration från den Oscarsnominerande filmen från i fjol men även här handlar det om att handskas med oerhörd hjärtesorg:
”Do you remember how we played?/Dancing around each other in the small town place”.

Det är först när Peter Jöback tonar ned musiken som hans ord kommer till liv.
BÄSTA SPÅR: ”What if tomorrow never comes”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik