Timbuktu är den starkaste lyckostormen

Uppdaterad 2018-08-11 | Publicerad 2018-08-10

KONSERT Inget oväder kan stoppa Timbuktu och hans Damn!. Deras glädje är dagens starkaste kraft.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Timbuktu & Damn!
Scen: Flamingo, Way Out West. Publik: Många lyckliga. Längd: 70 minuter. Bäst: "Alla vill till himmelen men ingen vill dö" och "Resten av ditt liv". Sämst: Även om Diakité tacklar den väl hade vi gärna varit utan vinden.


GÖTEBORG. — Det finns nog ingen situation som Timbuktu inte kan vända till det bättre, sa min vän när vi satt på hennes golv en ledsen dag och lyssnade på "Det löser sej".

Hon hade nog rätt. I dag spelar det ingen roll att vinden envist tvingar sig in innanför kläderna eller att regnet precis fallit över Slottsskogen. När Timbuktu & Damn! går på scen är det som att solen aldrig lämnat oss.

Jason Diakité är en mästare på att jobba med kontraster. Hans gedigna sammanflätning av hip hop, samba, funk och reggae liknar inget annat vi har i dag. Det är ett gränslöst möte mellan genrer och människor, mellan kulturer och känslor.

Under timmen artisten står på scen förvandlas Way Out West till en folkfest.
Det är inte bara musikerna på scen som är makalöst synkande. Publiken ligger inte långt efter. De jublar i kör till de första tonerna av "Alla vill till himmelen men ingen vill dö". Sedan sjunger de tillsammans som att de övat intensivt i veckor.

Och när deras euforiska allsång tar slut klappar de lika vilt som vackert till "Kejsaren e naken".

Diakité rappar med en svindlande passion, ibland som att hans liv hänger på det. Han dansar, hoppar och springer omkring på scen. Alltid i ett enormt lyckorus.

Inte ens sorgen saknar glädje. Kompisgäng sjunger till varandra i "Resten av ditt liv". De delar sina bittra hjärtesorger och ger livets fulaste sidor ett hånande långfinger. Det ligger en magisk ironi i att molnen hänger över oss i dag.

"Solen kom fram till slut", säger huvudpersonen från scen. Men låt oss vara ärliga. Vem behöver solen när vi har Timbuktu?