Little Jinder är ett romantiskt geni

Publicerad 2018-11-10

Little Jinder med det stora scenspråket.

KONSERT På sin turnépremiär levererar Little Jinder som vanligt – trots svåra förutsättningar.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Little Jinder
Turnépremiär: Nöjesfabriken, Karlstad. Publik: Halvfullt. Längd: En timme. Bäst: ”Hålla handen” och ”Vita bergens klockor”. Sämst: Little Jinder ska inte behöva slåss för sin publik.


KARLSTAD På titelspåret från senaste skivan ”Hej då” kallar Little Jinder sig själv för ”en romantisk tragedi”.

För många, däribland undertecknad, har hon snarare varit en räddning.

Tidigare låtar som ”Ful och tråkig tjej” och ”Super 8” har hängt med genom bottenlösa hjärtesorger och spelats i bakgrunden när jag torkat bort både mina och mina vänners tårar.

I kön till Nöjesfabriken bråkar de unga fansen om vilken av låtarna som är bäst. De kommer aldrig fram till ett svar.

Trots att Little Jinder experimenterat flitigt med musiken sedan dess – hennes elektroniska pop låter betydligt mycket hårdare i dag – har de stora kärlekshistorierna bestått. I texterna har hon briljant lyckats blanda humor med både svärta och smärta.

Det ska poängteras att Nöjesfabriken är fel lokal för Little Jinder.

Framför scenen är det halvfullt. Det vilar en känsla av gymnasiefest i luften och många av de alkoholstinna ungdomarna verkar i stället vänta på hiphop-artisten Fricky som spelar senare.

Ibland når Little Jinders stora ord inte fram till publiken. Vid ett tillfälle måste hon skrika ”Kom hit!” när de distraherat gått sin väg.

Men det kvittar vilken scen Jinder står på. Låt för låt slänger hon ändå sitt hjärta på golvet.

Hon dansar inlevelsefullt, kastar huvudet fram och tillbaka och slår med armarna i luften.

Bakom henne – vid dj-båset – står kompisarna Rebecca & Fiona. Hon tackar dem för att de ständigt funnits vid hennes sida.

Sedan börjar hon vinna över sin publik i det ena magiska ögonblicket efter det andra.

I ”Mardröm” tar hon i från tårna och väcker ett öronbedövade jublet.

Under ”Hålla handen” får hon Nöjesfabriken att hångla, dansa och kramas i eufori för att i nästa stund skrika ”Fuck my life” och ”Baby du är bara lies, lies, lies” i ”Pinocchio”.

Även låtar som ”Random folk”, ”Heartbreaker” och ”Vita bergens klockor” väcker svindlande allsång. Den sistnämnda kan publiken ord för ord.

Att artisten kan blotta sitt hjärta är inget nytt. Men i kväll får hon hela publiken att göra samma sak.

Då är Little Jinder ett romantiskt geni.