The Raconteurs tar vid precis där de slutade

Publicerad 2019-06-21

The Raconteurs från vänster: Brendan Benson, Patrick Keeler, Jack Lawrence och Jack White.

ALBUM Elva år efter förra albumet levererar Jack White och Brendan Benson samma mix av pop, bluesrock och country som senast på ”Help us stranger”.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
The Raconteurs
Help us stranger
Third Man/PIAS/Border


ROCK En varm sommardag för 15 år sedan behövde sångaren och låtskrivaren Brendan Benson hjälp med texten till en ny låt. Så han åkte hem till sin polare Jack White, som skrev ihop några rader och indierockhiten ”Steady, as she goes” var född.

Benson och White hade så kul att en låt snart blev fler och plötsligt fanns det ett band. The Raconteurs blandade Bensons powerpopmelodier med Whites bluesrockrötter och 2006 års debutalbum ”Broken boy soldiers” fick två Grammy-nomineringar.

Uppföljaren ”Consolers of the lonely” släpptes två år senare men soloskivor och Whites andra sidoprojekt The Dead Weather kom emellan och under många år verkade ingen riktigt veta om The Raconteurs fortfarande fanns eller inte.

Men ett spontant jam hemma i Nashville i fjol födde gnistan till en tredje platta, och trots att elva år har gått låter ”Help us stranger” som att kvartetten tar vid precis där de slutade.

Vilket innebär att de ibland drar den Zeppelin-bankande 70-talstyngden något steg för långt men är desto mer svåremotståndliga i akustiska countrypopballader som ”Only child” eller ”Somedays (I don’t feel like trying)”.

Rätt cool cover på Donovans ”Hey gyp (dig the lowness)” också.
BÄSTA SPÅR: ”Only child”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik