Metalmusik gör oss inte till mördare
Helt fel att hårdrock skulle vara farligt
Efter masskjutningen i Dayton, Ohio, riktar lokalpress uppmärksamheten mot förövarens musiksmak och metalbandet The Acacia Strain.
Men att hårdrock skulle leda till att en 24-årig man öppnar eld mot en folksamling är bara skitsnack.
I helgen hemsöktes USA av två masskjutningar inom loppet av några timmar.
Den ena inträffade i Dayton, Ohio, där nio människor dödades och 27 skadades efter en skjutning i ett populärt barområde.
I går twittrade den prisbelönte tv-reportern Jim Heath att den misstänkte förövaren bar en tröja med texten "No heart to fear, no soul to steal’” från en ”hatisk” och ”hämndlysten” låt av metalbandet The Acacia Strain.
Som att det skulle vara värt att kika närmare på i kartläggningen av mannens motiv.
Att utse hårdrockmusik till en syndabock är tyvärr ingen ny eller unik företeelse.
Runt millenieskiftet fick bland annat Marilyn Manson bära hundhuvudet för Columbinemassakern.
Några år innan dess, när rädslan för satanister stod i full blom, blev tre tonåriga killar oskyldigt dömda för morden på tre åttaåriga pojkar i delstaten Arkansas. Anledningen: de bar svarta kläder och lyssnade på Metallica. Än i dag är mördaren – eller mördarna – på fri fot.
Och 1986 ställdes Ozzy Osbourne inför rätta av föräldrarna till tonåringen John McCollum, som sades ha begått självmord efter att ha lyssnat på låten ”Suicide solution”.
Listan kan göras ännu längre.
Seglivad myt
Stereotypen om den misantropiska hårdrockaren med låg intelligens och våldsamma tendenser har ofattbart nog överlevt flera decennier.
Till saken hör att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att någon form av musik skulle leda till våldshandlingar.
Precis som det inte finns någon korrelation mellan våldsamma tv- och dataspel och våldsamt beteende.
Tvärtom.
Forskning från universitetet i danska Aalborg påvisar ett samband mellan god hälsa och regelbundna konsertbesök, och tidigare i år visade en australiensisk studie att dödsmetall skapar känslor av lycka, styrka och glädje hos de som uppskattar musiken.
Rötägg finns i alla kulturer
Viss brottsstatistik talar också sitt tydliga språk.
Under flera års tid har bland annat Sweden Rock Festival utmärkt sig som en festival med färre brott än många andra festivaler.
Hårdrocken är förstås inte förskonad från våld och sexuella övergrepp.
De upprörande vittnesmålen i Killtheking-upproppet, hårdrockens förgrening av #metoo-rörelsen, visade att mörkertalet är stort.
Jag är övertygad om att samtliga subkulturer har sin beskärda del av rötägg.
Men musiken vi lyssnar på gör oss varken till helgon eller syndare. Låttexter skapar inte våldtäktsmän, misshandlare eller massmördare.
Förlegad, fånig och felaktig
I det här specifika fallet kan The Acacia Strains låt ”Ramirez” inte ges som förklaring till varför en 24-årig man öppnar eld mot en folksamling. Mänskligt beteende är betydligt mer komplext än så.
Den återkommande föreställningen om att hårdrockmusik skulle vara farligt är inte bara förlegad, fånig och felaktig utan stjäl också fokus från det som egentligen behöver synas i sömmarna – USA:s vapenlagar. Det skulle kunna leda till åtgärder som faktiskt förebygger och förhindrar liknande händelser från att ske igen.
Nej, i stället pekas hårdrockmusiken åter igen ut som en ond bov i dramat.
Offren i Ohio och deras närstående förtjänar mer än så.
Hårdrocken – och hårdrockare – likaså.