Rock var synd för kristne Chris

Så tog sig Coldplays frontfigur från kyrkan till ett liv som en av världens hetaste artister

Chris Martin sliter upp en flaska Jameson och tar en klunk. Lutar huvudet bakåt. Gurglar högt.

Det är mörkt i ett omklädningsrum i Dallas och på golvet ligger ett dussin pillerburkar.

Trummisen Will Champion tittar upp på reportern Brian Hiatt från Rolling Stone.

– Visst är det spännande här? Det är precis som Mötley Crüe! säger han och skrattar.

Ironin är påtaglig.

Pillerburkarna innehåller vitaminer och på golvet bredvid dem ligger en yogamatta. Whiskyn dricker Chris Martin för att mjuka upp stämbanden.

Det är en talande bild av Coldplay och deras frontfigur.

Drygt tio år in i karriären har det brittiska bandet lärt sig mediedramaturgin. Och att de inte passar in i den.

Världens bäst säljande rock- och popband är inte så rock’n’roll. En sångare som utsetts till världens sexigaste vegetarian, gjorde sexdebut som 22-åring och gillar att rita symboler för rättvisehandel på händerna är bevis på det.

Men det har knappast stoppat honom.


Chris Martin föds 1977 och växer upp i ett djupt kristet hem i Devon i sydvästra England. Han introduceras tidigt till sång och musik som en del av en kyrklig gemenskap och visar redan som ung ett stort intresse för familjens piano. Trots det ses musiken aldrig som en tänkbar framtid.

– Föds man i en vit medelklassfamilj i Devon finns det vissa saker man känner att man inte ska ägna sig åt. Som att bli en popstjärna eller spara ut långt hår, har sångaren berättat.

Insikten om rätt och fel är en röd tråd genom uppväxten.

Religionen påverkar familjen starkt. Tillvaron är svartvit, vetskapen om himmel och helvete alltid närvarande. Chris Martin har själv beskrivit sitt ungdomliga jag som naiv, ultrareligiös och dömande. Inte minst mot sig själv.

– Jag kunde tillbringa ett år i tron att jag skulle bli straffad för att ha sjungit ”Sympathy for the Devil” med Rolling Stones.

Som tonåring skickas Chris Martin till internatskolan Sherborne. De konservativa åsikterna gör honom snabbt impopulär och snart börjar den religiösa övertygelsen att krackelera.

– Jag började tänka: ”Jag är inte helt säker på det här med ett helvete. Jag är inte helt säker på att det är fel att vara homosexuell. Och vem vet vad som är rätt och fel?”.

– Det låter barnsligt nu, men som ung trodde jag att jag skulle brinna i helvetet om jag gillade killar eller om jag gifte mig med en judisk person.

Det kristna moraliserandet kring sexualitet har senare nämnts som en av anledningarna till att Coldplay-sångaren förlorade oskulden så sent.

Efter internatet antas Chris Martin på University College i London. Han flyttar in i ett delat studentboende i ett tvåvåningshus på Camden Road. Tidigare har byggnaden varit högkvarter för punkrebellerna Clash fanclub. Nu utgör den krubban för ett rockband som kommer att bli kända för allt annat än uppror.

En sen natt upptäcker Chris Martin att en av hans nya sambos – Jonny Buckland – delar hans musikaliska intresse.

– Jag hörde honom spela gitarr klockan tre på morgonen och föreslog att vi skulle träffas och repa dagen efter. Sedan dess har vi tillbringat varenda dag tillsammans.

Enligt Chris Martin påminner redan duons tidiga skapelser om i dag välkända Coldplay-låtar. Och när Guy Berryman och Will Champion senare ansluter till konstellationen blir det musikaliska pusslet komplett.

Sommaren år 2000 släpper Coldplay debutalbumet ”Parachutes”, med föregående singeln ”Yellow”. Det är en succésaga. I Storbritannien säljer albumet 1,6 miljoner på sex månader och snart inleds en USA-lansering.

Uppföljaren ”A rush of blood to the head” cementerar framgången och när Chris Martin i december 2003 gifter sig med skådespelerskan Gwyneth Paltrow hamnar han i kändisskapets absoluta epicentrum.

Inför Coldplays tredje album är förväntningarna så stora att skivbolaget EMI:s

aktier sjunker i värde sedan releasedatumet skjutits upp.

Men här märks också en vändning.

Samtidigt som ”X&Y” blir en försäljningssuccé höjs fler kritiska röster än tidigare.

Nedlåtande jämförelser med kollegorna U2 blir allt vanligare och New York Times recensent utnämner Coldplay till ”årtiondets mest outhärdliga band”. I den brittiska pressen hånas bandmedlemmarna oftare för att vara tråkiga och slätstrukna.

Inför det fjärde albumet anlitas den legendariske producenten Brian Eno. Nu krävs en förändring.

– Han bröt ned allt. Sa saker som: ”Era låtar är för långa, ni upprepar er för ofta, använder samma knep och samma ljud för mycket. Och ni har för dåliga texter”. Det var bara att säga: ”Fuck you, du har fel” eller tänka: ”Okej, han har förmodligen en poäng.”, säger Chris Martin.

Det sista visade sig vara rätt.


Tre dagar efter releasen toppar ”Viva la vida or death and all his friends” den brittiska försäljningslistan. Albumet blir senare det bäst säljande under hela 2008. Samma år träffar Chris Martin reportern Brian

Hiatt.

I vad sångaren själv kallar en episk intervju förklarar han hur en kristen skolpojke från Devon lyckades bli en av världens största rockstjärnor.

Och hur han faktiskt passar i rollen.

– Vi tror inte att rock’n’roll handlar om att ta kokain och springa runt i tajta läderbyxor. För oss är inte det rebelliskt. Det handlar om frihet. Om att följa din övertygelse och inte bry dig om vad alla

andra tycker. Jag vet att folk driver med oss för den ena eller andra saken, men så länge vi tror på det vi gör kan vi inte ursäkta oss.

Rubriken på artikeln blir: ”The Jesus of uncool”.