Lysande snack dammig musik
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2001-11-14
KRAMFORS
Mikael Wiehe
Plats: Folkets hus, Kramfors. Publik: 600. Längd: Två och en halv timme, inklusive paus. Bäst: ”Keops pyramid” och mellansnacket. Sämst: Själva musiken låter rätt dammig mellan varven. Fråga: Varför stänger Sibylla-kiosken så tidigt i Kramfors?
Mikael Wiehes mellansnack är antingen bra eller lysande.
Berättelserna och anekdoterna böljar fram och tillbaka mellan 1961 och 2001, från militärkuppen i Chile 1973 till kravallerna i Göteborg, från Mona Sahlin till Usama bin Ladin.
Wiehe pratar nästan lika mycket som han spelar under den två och en halv timme långa konserten och den solidariska trubaduren säger, med en väl balanserad blandning av humor och allvar, en hel del angelägna och tankeväckande sanningar om dåtid och nutid.
Och självdistansen är aldrig långt borta, som när Wiehe beskriver hur han och Björn Afzelius delade upp världen mellan varandra – ”jag fick ta tunga ämnen som Afrika och Finland, Björn tog hand om Asien, Norge och kvinnorna”.
Musiken då?
Den finns där och är naturligtvis en viktig del i Mikael Wiehes ständiga kamp mot politiska övergrepp och rasism.
Men låtarna är ganska ofta mossiga och melodramatiska.
Jag kan dock förlåta de mest anskrämliga proggnumren så länge han framför inspirerade rysare som ”Keops pyramid”.
Markus Larsson