Little Jinder blandar stark elektronisk häxgrogg
Uppdaterad 2018-10-07 | Publicerad 2018-10-05
ALBUM Om fortsättningen av Little Jinders karriär blir lika bra som kortslutningarna på ”Hejdå” finns det ingen anledning att klaga.
Little Jinder
Hejdå
Warner
POP Little Jinder har opererat stämbanden.
Hur det har påverkat rösten är svårt att veta.
På ”Hejdå” låter det som att den befinner sig i tomtens julverkstad.
I titelspåret tillverkar hundra störda nissar leksaker med hjälp av autotune. Jinder uppfinner på sätt och vis en ny röst med hjälp av verktyget.
Avståndet från skolad kristen körsång, ett av svenskarnas populäraste fritidsintressen, har i hennes fall aldrig varit längre.
Men ju mer Little Jinder förvrider sin röst, desto bättre blir musiken. Allt enligt en av popens mest grundläggande regler – det genuina och ärliga finns ofta i det strikt artificiella.
Samma anarki ryms i texterna där Little Jinder blandar en imponerande häxgrogg av svenska och engelska. Rätt ord eller uttryck är viktigare än ett enhetligt språkbruk.
Mycket är sig likt på ”Hejdå”, den avslutande delen i albumtrilogin som inleddes med ”Little Jinder” och fortsatte med ”Allting suger”.
Musiken liknar ofta ett drömskt elektroniskt soundtrack till tecknade mangafigurer med överdimensionerade ögon och öron. Kalla det gärna för en syratripp där enhörningar med turkosa horn hoppar runt på små rosa moln av sockervadd.
Vilka gäster skulle passa låtarna bäst? Rent spontant svarar jag Sarah Cracknell från brittiska referenspopbandet Saint Etienne eller Dolly Style. Att de minst sagt väsenskilda namnen skulle kunna hitta ett hem här ska givetvis ses som beröm, och inget annat.
I stället samarbetar Little Jinder oväntat nog med First Aid Kit i låten ”Goldwing”. Systrarna Söderberg och Jinder träffades på en fest hemma hos Lykke Li i Los Angeles. Vänskapen började med att countrysyskonen tyckte att det fanns en viktig skillnad mellan dem och Jinder: de hade talang och hon var rolig.
Nu är kanske inte just skillnaden mellan First Aid Kit och den svartsynta popfeen från Stockholm lika stor som den verkar på papperet. Någonstans skriver även Jinder känslomässigt transparenta countryballader om sitt liv.
Hon väljer bara att arrangera dem annorlunda. Det är mer Tokyo än Nashville.
Vad Little Jinder säger hej då till är mer kryptiskt. Men om fortsättningen består av lika vackra kortslutningar som på ”Hejdå” finns det ingen anledning att klaga eller vara orolig.
Hon har blivit den perfekta bryggan mellan det gamla rockmagasinet Mojo och Instastories.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik