Mysig mitt i livet-r’n’b med Mariah Carey

Publicerad 2018-11-17

Mariah Carey släpper sitt femtonde album och om två veckor håller hon julshow i Göteborg.

ALBUM Tre decennier in i karriären skippar Mariah Carey jakten på listorna för en solid samling r’n’b-sånger i mellantempo.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Mariah Carey
Caution
Columbia/Sony


R’N’B Mariah Carey är inte bara i full färd med att ta sin julturné ”All I want for Christmas is you” till Scandinavium. Två veckor innan Göteborgsbesöket släpper hon sitt nya album ”Caution”.

Det har gått fyra år sedan föregångaren med den gentila titeln ”I am Mariah... the elusive chanteuse” och drygt ett decennium sedan Carey ens nosade på forna tiders framgång. För en ung generation är hon troligen mer känd som domare i ”American idol” och ständig följetong i tabloidpressen än som listtoppande souldiva.

Addera att den notoriska fienden och tronföljaren Ariana Grande släppt årets mest relevanta popalbum och just fått sin första Billboard-etta med separationshiten ”Thank you, next”.

Att glömma allt ovanstående och faktiskt lyssna på ”Caution” som ett album av en artist imponerande 30 år in i karriären är nog det rättvisa att göra.

Musiken är producerad av ett samtida sammelsurium och först ut är Drake-favoriten Nineteen85 i ”GTFO”.

”How ’bout you get the fuck out?”, mässar Mariah typiskt beskt över ett sent-på-natten-beat som hämtat från ”Scorpion”.

På tur står en överraskande lullig DJ Mustard – hans bidrag ”With you” är en pianoballad som ackompanjerar fredagsmiddagens rötjut med levande ljus perfekt.

Senaste singeln ”A no no” är en pastisch på TLC:s ”No scrubs”.

Ty Dolla Sign och Gunna tittar också förbi och sjunger varsin trudelutt. Men albumets intressantaste gäst är Blood Orange. Det är första gången som Dev Hynes, som han ju egentligen heter, producerar Carey och det är egentligen märkligt. Hynes känsla för 80-talsfunk kompletterar Mariahs röst som Roger spelar tennis mot Novak.

I de lägre registren drömmer sig Mariah tillbaka till när hon var 17 över en skev Kool & The Gang-synt. Slick Rick rappar om de på 90-talet peakande skorna Clarks Wallabees. Eddie Murphy pratar från en bortglömd VHS-kasett.

Blood Orange-samarbetet ”Giving me life” är albumets finaste stund. Den får hon gärna slå in i ett litet paket och ta med sig till västkusten 3 december.
BÄSTA SPÅR: ”Giving me life”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik