Maggie Rogers är både unik och förutsägbar
Publicerad 2019-01-18
ALBUM Maggie Rogers storbolagsdebut är stundvis briljant.
Men ibland låter 24-åringen alltför mycket som sina artistkollegor.
Maggie Rogers
Heard it in a past life
Capitol/Universal
POP För två år sedan höll Pharrell Williams en masterclass på New York University. Musikstudenterna fick 15 minuter på sig att skriva en låt och klippet där Pharrell knockas av Maggie Rogers elektroniska folkpop i låten ”Alaska” blev snabbt en viral succé.
Pharrell menade att Rogers musik var olikt allt annat han tidigare hade hört.
När 24-åringen från Maryland nu släpper sitt tredje album – men det första på ett storbolag – är förväntningar således höga.
Artisten sjunger själv om att försöka leva upp till pressen: ”Would you hear me out if I told you I was terrified for days?/Thought I was gonna break”, avslöjar hon på singeln ”Light on”.
Men i dag låter Rogers alltmer bekant.
Inledande ”Give a little” påminner om systertrion Haim och ”Burning” och ”Fallingwater” är i sin tur nära besläktade med både Adele och Florence & the Machine.
Det är i stället Maggie Rogers sårbarhet som är den stora behållningen med ”Heard it in a past life”. Albumet är en vacker samling låtar om hjärtesorg, om att falla handlöst och behöva plocka upp sig själv från marken igen.
I ”Overnight” vänder hon sig till alkoholen när hennes älskade förändras och kärleken tar slut över en natt.
I avskalade balladen ”Past life” är rösten skör och magisk och skapar gåshud. Lika sorgsen är det ensamma pianot som ackompanjerar henne.
Och i höjdpunkten ”The knife” gör hon ursnygg pop utan att tappa greppet om sina folkiga rötter. Bakom den glada melodin gömmer sig hjärtskärande rader om livets mörka stunder: ”The knife of insight brought me to my knees/Broke me down and taught me how to see”.
Då låter ingen annan som Maggie Rogers.
BÄSTA SPÅR: ”The knife”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik