Vackert vindlande gitarrer med Bergen
Publicerad 2019-02-08
ALBUM I nya bandet Bergen gifter Fredrik Norberg från Popsicle sin briljanta melodikänsla med tio låtar på svenska och spröd soft pop uppstår.
Bergen
Bergen
Ord
POP Jag använde ordet ”supergrupp” första gången jag skrev om Bergen och det är möjligen att ta i. Men för någon som brydde sig om 90-talets svenska indiepop känns det faktiskt lite så.
Orkesterledaren Fredrik Norberg och trummisen P-A Wikander utgjorde halva Popsicle, Daniel Gilbert är bekant från Broder Daniel och Håkan Hellströms band, övriga har synts i bland annat Motorhomes och Pennebaker.
På sitt sista album ”Stand up and testify” hade Popsicle upptäckt Glen Campbell och och Neil Young och lämnade de larmigaste brittiska gitarrerna bakom sig. Ur det har Andreas Mattsson på sina soloplattor byggt vidare mot en softare pop men med samma ypperliga melodikänsla och den spröda melankolin intakt.
Detsamma går att säga om de här tio nya Fredrik Norberg-låtarna, även om Norberg tar sitt uttryck åt ett lite annat håll.
”Bergen” är mild medelåldersexistentialism med några stänk samhällskritik i en vacker väv av hela fyra vindlande gitarrer. Låtarna böljar soft och sömlöst mellan västkustpop, New York-rock, americana och ballader.
I en tid med skriande behov av nyanser, eftertanke och sänkt tonläge känns ”Ingenting”, ”Sländan” eller ”Stöpt i en form” som små förbandslådor av hopp.
BÄSTA SPÅR: ”Sländan”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik