Årets Sweden Rock börjar och slutar på topp

Sofia Bergström

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2018-06-10

SWEDEN ROCK Årets upplaga börjar och slutar på topp med ett drömskt bra Iron Maiden och ett hyfsat taggat Judas Priest.

Tyvärr med en kraftlös Ozzy Osbourne däremellan.

NORJE. När andra festivaler pausar, går i konkurs eller tappert kämpar i motvind går det oförskämt bra för Sweden Rock. Festivalen som i år utökade sin kapacitet med två tusen betalande besökare varje dag. Från redan imponerande 33 000 till maffiga 35 000.

På förhand tippade jag att just 2018 års upplaga kunde gå till historien.

Och visst gjorde den det. Åtminstone torsdagen, när Iron Maidens ”Legacy of the beast”-turné stannade till i Norje.

När bandet levererade sin nostalgiska låtlista – med tillhörande pampig scenproduktion – inför den supertaggade Sweden Rock-publiken blev stämningen i det närmaste euforisk. Vilket fick mig att dra fram den väl undangömda fempoängaren.

Under festivalens gång har jag dessutom blivit berörd av Graveyards passionerade rock.

Blivit rosenrasande på rasism, världens tillstånd och sociala orättvisor med rapparen Ice-T och hans Body Count.

Skrattat med Corey Taylor och Stone Sour.

Jagat regnbågar med progressiva Yes.

Diggat till Nekrokrafts extrem metal med farmor.

Kutat till Rock Stage i ren desperation för att hinna se slutet på Meshuggah.

Suckat och stönat till tonerna av Zakk Wyldes verklighetsfrånvända gitarrsolon.

Förbannat mig över krockar och lunchspelningar som överlappat mina välbehövliga sovmorgnar efter nattens skrivsessioner.

Och nästan gråtit av förtvivlan över Ozzy Osbournes bristfälliga headlinespelning.

Känslor från i stort sett hela känslospektrumet har gett sig till känna under loppet av ynka fyra dagar.

Den stora frågan som kvarstår är vad festivalledningen tänker göra härnäst.

Nu har besökarnas drömbokning, alltså Iron Maiden, avverkats.

Samtidigt har i stort sett alla stora namn från rocken och hårdrocken – allt från Aerosmith och Mötley Crüe till Ghost och Carcass – redan lirat på festivalen. Somliga flera gånger om dessutom.

Ett möjligt alternativ framöver är att festivalen investerar i kloningsforskning. För att på sikt lösa lyxproblemet med spelningskrockar, som det kryllade av i år.

Ytterligare ett medskick: se till att inte boka Ozzy igen om han skulle insistera på att göra ännu en avskedsturné. Han har definitivt gjort sitt.