The Beatles rockade aldrig hårdare än så här

Publicerad 2018-11-11

BOX Den ommixade versionen av 50-årsjubilerande ”The white album” låter inte riktigt som vanligt. Men de fyra bonusplattorna med demos, jamsessions och alternativa studiotagningar gör ändå den här boxen till ett absolut måste för Beatles-nördar.

Betyg: 5 av 5 plusBetyg: 5 av 5 plus
The Beatles
The ’White Album’ 50th anniversary super deluxe edition
Calderstone/Universal


POP/ROCK ”Keep that one! Mark it fab!” Paul McCartneys glada rop till kontrollrummet, efter att ha vrålat sig igenom ännu en version av ”Helter skelter”, fångar det kanske märkvärdigaste med nya Beatles-boxen. Att den ger en så “fab” bild av ”The white album”. Plattan har ju gått till historien som soundet av ett sprickande Beatles. Öppna gräl, ”Ob-la- di, ob-la-da” och Yoko Ono frestade på samarbetet till den grad att resultatet brukar beskrivas som fyra soloskivor.

Under arbetet med boxen har Giles Martin (son till legendariske producenten George Martin) öppnat arkiven och lyssnat igenom varenda tagning, repetition och allt snicksnack från projektet – och inte hittat minsta spår av sura miner.

Tvärtom.

Det som hörs är ett hårt arbetande rockband. Det må ha tjafsats hur mycket som helst – men när den röda lampan lyste, då lyste Beatles.

För visst var det en påfrestande tid. Gruppen nästan bosatte sig i studion i fem månader och tvingade alla att anpassa sig efter deras nattliga vanor. De fyra ville ha full kontroll över skapandet och bestämde sig för att spela sig fram till målet. Det kunde bli hundratals försök per låt – och allt skulle bandas.

I centrum fanns ofta John Lennon. Under uppladdningen på Maharishi Yogis ashram hade han vaknat ur LSD-dvalan och var full av energi, av nya kärleken Yoko som han placerade vid sidan om sig i studion, och av heroin som paret sniffade. Förstärkarna skruvades upp och ordningen från ”Sgt Pepper” byttes mot ett knarkigt rock’n’roll-kaos.

Ljudteknikern Geoff Emerick fick nog och drog, sedan försvann George Martin på en hastig långsemester – och en morgon var plötsligt Ringo borta, på väg till Sardinien.

Men vilken skiva det blev.

Det vita albumet sticker ut som en splittrad, oborstad och svårfångad avvikelse mellan de uppenbara mästerverken ”Sgt Pepper” och ”Abbey Road”. Inte desto mindre rockade Beatles aldrig hårdare och skitigare. Och de var aldrig naknare.

Lagom till jubileet har de 50-åriga flerkanalsbanden mixats om, precis som med ”Sgt Pepper” förra året. Men medan det då var både efterlängtat och befogat, så är det inte lika självklart nu.

Visst låter det fantastiskt krispigt och klart med mer punch i trumskinn och basgitarr – och äntligen hörs George Harrisons sång i underbara ”Long long long”.

Men jag störs av att klassikern inte låter som vanligt. Det skaver när stråkarna är för starka, sången för låg, ekot för stort. En del av originalets murrighet är borta och med den en bit av magin. Beatles låter som ett modernt retroband – och det är väl det som är meningen.

Men super deluxe-boxen har ju så mycket mer. Hela fyra bonusplattor rymmer 77 demos, jamsessions och alternativa studiotagningar. Det mesta har aldrig givits ut tidigare, inte ens på bootleg.

Bland guldet finns ”The Esher tapes”, 27 akustiska demos som spelades in hemma hos Harrison (som bodde i Esher) strax innan de gick in i studion. En mytisk Beatles-graal som äntligen släpps i sin helhet. Här glimmar till exempel Lennons ”Child of nature”, låten som inte kom med på albumet men återuppstod flera år senare som ”Jealous guy”.

Klippen från studion innehåller en parad av överraskningar. Vad sägs om en tidig repetition av ”Let it be”? Eller hela ”Revolution” på tio minuter, kakofonin som kapades i två delar och blev grunden för både ”Revolution 1” och ljudkollaget ”Revolution 9”?

Bäst och mest oväntad är kanske ända en fyrstämmig version av ”Good night” med John Lennon på fingerpickande gitarr.

Det här är soundet av rockhistoria under arbete – och årets julklapp för Beatles-geeks.

Betyget kan förstås bara bli ett.

Mark it fab!


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik