En mäktig upplevelse

New Order

Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: Det är absolut fullt. Längd: Way beyond deadline i alla fall. Bäst: Det är svårt att komma runt ”Atmosphere”. Sämst: Delar av det nya materialet är inte direkt knivskarpt. Fråga: Är det inte stort bara att se Arthur Baker stå och vända skivor som uppvärmning?

Det är en sån kväll när det känns riktigt smärtsamt att, till följd av det som kallas pressläggning, behöva gå innan slutet.

Och jag som trodde New Order var slut ...

Senaste skivan, ”Get ready”, vittnar ju om att Manchester-bandet – det brittiska åttiotalets allra främsta, jämte The Smiths – förlorat sin alldeles unika ”edge” och därmed det mesta av sitt existensberättigande.

Men live är New Order fortfarande en elektrisk upplevelse, en skälvande maskin med helt intakt förmåga att gestalta stora känslor och förtätade, djupt svärtade stämningar.

Detta trots att bandmedlemmarna i dag har en väldigt ”vanlig” framtoning och uppför sig som vilka grånande popveteraner som helst. Peter Hook, den legendariske basisten, springer ju som den värsta Jon Bon Jovi längs scenkanten och Bernard Sumner friar ogenerat till den hängivna publiken när han tillägnar en viss Sven-Goran hela spelningen.

Men de kommer alltså undan med det.

De gör förresten några odödliga Joy Division-klassiker också, bland dem ”Transmission” och ”Atmosphere”.

Det kanske bara är att appellera till det sentimentala i oss, jag vet inte. Men stort är det att få höra dem live. Väldigt stort.

Per Bjurman