John Mayer hittar oväntat rätt

Håkan Steen

KONSERT Det finns mer i John Mayers precisa gitarrfunkblues än man först kan tro.

När svärtan känns genom amerikanens slicka romantik händer oväntat starka grejer.

John Mayer
Plats: Globen, Stockholm. Publik: Får ingen siffra från arrangören men arenan är välfylld. Längd: Två timmar och 22 minuter plus paus. Bäst: ”Love is a verb” och ”Slow dancing in a burning room”. Sämst: Han blir på tok för förtjust i sitt gitarrspel emellanåt.

”Blues? Knappast. Kvällens färg är beige.”

Så rundade jag av min kanske inte överdrivet välvilliga recension senast jag skrev om John Mayer, för sexton år sedan när den spirande amerikanska stjärnan skulle introduceras för den svenska publiken med en spelning på klubben Debaser vid Slussen.

Mycket har hänt sedan dess, och den här premiären för Mayers Europaturné är inte hans första besök i Globen. Förutom miljontals sålda skivor och omskrivna romanser med diverse Hollywood-stjärnor har den bildsköne 41-åringen från Connecticut hunnit addera åtskilliga nyanser till sin softa mix av blues, rock, funk, pop och soul.

Framför allt har han hunnit leva en del och backar numera upp sin precist välsnidade musik med texter som rymmer hälsosamma mängder mänsklighet och tillkortakommanden och adderar hälsosam sälta till hans hifi-vänliga romantik, även om det kanske inte finns samma djup hos Mayer som hos till exempel en förebild som Tom Petty, vilket blir extra tydligt i en alldeles för prydlig tolkning av ”Free fallin’”.

Och även om Mayer alltjämt låter fingerfärdigheterna på den specialbyggda elgitarren sno en väl stol del av showen måste jag erkänna att den där fylligt rena Stratocaster-tonen som han så till synes obekymrat smeker fram inte sällan är riktigt behaglig.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik