Godkända sömnpiller med Mumford & Sons

Foto: Rich Fury / TT NYHETSBYRÅN/ NTB Scanpix
Marcus Mumford i Mumford & Sons gör fortfarande musik som kan söva det mesta.
MUSIK

ALBUM ”Delta” är antagligen det bästa albumet som Mumford & Sons har gjort hittills.
Men det säger tyvärr inte så mycket.


Mumford & Sons
Delta
Island/Universal


ROCK För den med sömnsvårigheter brukar det näst säkraste sättet att somna vara att lägga huvudet på kudden och rabbla namnet Mumford & Sons så många gånger som möjligt.

Och den bästa metoden? Att lyssna på musiken.

Det brittiska folkrockbandet blandade i början en cocktail av edm-refränger och banjos som fick självaste John Blund att ge upp, ställa klockan på nästa årtionde och dra ner luvan över ögonen.

Här försöker Mumford & Sons snarare att bygga ihop Bon Ivers innovativa hipsteramericana med Coldplays arenafluff.

Bandet har beskrivit inspelningarna som fria, vilda och experimentella. ”Delta” spelades in tillsammans med producenten Paul Epworth som bland annat har jobbat med Florence And The Machine, Adele och U2.

Men känsliga fans behöver verkligen inte vara oroliga.

Spåren efter alla nattliga jams, som Epworth jämför med den afrocentriska jazzvisionären Sun Ra, är svåra att hitta. Några kaksmulor finns möjligen kvar i ”Darkness visible”, ett flummigt och dovt drön utan tydliga konturer.

I övrigt låter det Mumford & Sons. Det vill säga: hushållspapper med gitarrer.

De storslagna och filmiska melodierna som vill nå alla utan att utmana någon har inte försvunnit. Man kan fortfarande se framför sig scenen där hoben Frodo träffar trollkarlen Gandalf i en grön och pastoral miljö just utanför Fylke.

Den lilla skillnaden med bandets ”Sagan om ringen”-rock från 2018 är att det åtminstone finns vissa ansatser till att tänja på ramarna, slå sönder förväntningarna och hitta en annan riktning.

I suggestiva ”October skies”, när gruppen klär upp ”Picture you” i effekter från modern pop och r’n’b och i inledande ”42” finns det större och mindre fragment som tyder på att bandet vill ömsa skinn och förändras.

Det här är utan tvekan den starkaste skivan som Mumford & Sons har gjort hittills.

Men eftersom de inte vågar släppa taget som sina The Edge-gitarrer – det låter som att gitarristen i U2 är gruppens femte medlem – landar ”Delta” i en gammal sanning:

En gång arenabard, alltid arenabard.

God natt.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM