Krampaktiga hitförsök från Chvrches

Publicerad 2018-05-25

På tredje albumet ”Love is dead” siktar Glasgow-trion på topplistorna, men tappar banddynamiken på vägen.

ALBUM Chvrches tredje album är frustrerande lyssning.

Det är svårt att inte känna att bandet är ämnade för någonting lite smartare och bättre än det här.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Chvrches
Love is dead
Glassnote/Universal


POP Ett nytt avsnitt av utmärkta ”Hitlåtens historia” dök just upp på SVT Play. Det handlar om trion Peter, Bjorn & John och deras lika otippade som självklara hit ”Young folks”. En fin historia om ett band som hängde runt i Stockholm i mitten av 00-talet och drack sunköl och spelade på pizzerior.

Det gick så haltande att de funderade på att lägga ner bandet.

Bara ett album till.

Mäktiga trumintron och inga cymbaler var några av de extremt snäva riktlinjerna.
En av de nya låtarna var ”Young folks”. Producenten Björn Yttling visslade in en melodi, Victoria Bergsman bjöds in som duettpartner och vips så visslade hela världen med. Pizzerior blev festivalscener och Kanye West rappade med bandet på Way Out West i Göteborg.

”Hitlåtens historia” – och kanske i synnerhet avsnittet om ”Young folks” – är ett lysande bevis på att de största och bästa hitsen sällan är planerade. De kommer nästan alltid av lek. Att verkligen försöka skriva hits slutar oftast i krampaktig musik.

Det är Glasgow-trion Chvrches tredje album ett frustrerande exempel på.

Det har gått fem år sedan första singeln ”The mother we share” dök upp på musiksajten The Fader med då så tidstypiskt hemlig avsändare.

Debuten – trevlig internetpop med spår av Prince, Eurythmics och Cocteau Twins – genererade 365 konserter, varav några som support till idolerna Depeche Mode.

Andra albumet ”Every open eye” var lika melodistarkt men överlastat med synthar, som försökte bandet göra sina låtar större än de egentligen var.

Tredje fullängdaren, som följs av 18 månaders turnerande, framstår som ytterligare ett försök att stärka varumärket Chvrches. Bandet har haft låtar i tv-serier som ”Grey’s anatomy” och uppträtt på stora amerikanska tv-shower som ”The tonight show” men nu verkar siktet vara inställt på topplistorna.

”Love is dead” är producerad av Greg Kurstin (Adele, Lily Allen och Foo Fighters). Den är är klistrigare och mer direkt än bandets tidigare album, men också mer generisk. Musiken låter som material för en soloartist snarare än ett band. ”Never say die” och ”Miracle” påminner om refuserade Max Martin-produktioner. De eskapistiska tonårstexterna om Taylor Swift som glömt att vässa pennan.

Här finns också en duett med Matt Berninger från hopplöst överskattade The National.

I jakten på världsherravälde tappar Chvrches sin banddynamik och det är synd. Det är ju inte som att det dignar av poporkestrar där ute. På så vis känns ”Love is dead” som en missad möjlighet.

Precis som på föregångaren är det när sångerskan Lauren Mayberrys röst lämnas ensam till minimalistisk syntbakgrund – i låten ”Really gone” – som musiken når fram.

Mayberry har som kvinnlig sångerska i ett popband utsatts för en uppsjö av troll. 2013 – år innan #Metoo – skrev hon en text i The Guardian om sexism: ”Jag hoppas att något bra kommer ur detta, att det kommer att starta en konversation”.

Chvrches är ett sympatiskt och viktigt popband.

Jag kan inte låta bli att känna att de är ämnade för någonting lite smartare och bättre än det här.
BÄSTA SPÅR: ”Really gone”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!

Rockbjörnen