PRESENTERAS AV

Markus Larsson sätter betyg på alla låtarna i Mello-deltävling 2

”De flesta bör hålla för öronen i några minuter”

1/7
MELODIFESTIVALEN

Dags för andra deltävlingen i Melodifestivalen 2017.

På startlinjen sju nya bidrag. I potten två finalplatser och två biljetter till andra chansen.

Markus Larsson hissar, dissar och sätter plus på lördagens alla låtar i Malmö.

1. ”A million years”

Artist: Mariette.
Låtskrivare: Thomas G:son, Johanna Jansson, Peter Boström, Mariette Hansson, Jenny Hansson.

Det är bra när ett bidrag i tävlingen känns kort. De flesta brukar i regel vara längre än sju arbetsdagar, nio till fem. Plus övertid. När Mariette återvänder till Melodifestivalen råder det ingen tvekan om att hon satsar på vinst.

Allt i låten är skräddarsytt för att hångla sönder tungan av diverse Spotifylistor. ”A million years” är även ett afrodisiakum för radiostationernas musikläggare. Snyggt skrivna verser, lagom mycket EDM-socker för barnen, två refränger, slut. Låten är ingen bomb, snarare en slug smygare som tål flera lyssningar.

Mariette omger sig med fyra dansare i vita snören. Helt i onödan. Det behövs inget tingel-tangel här. Mariette själv är numrets stjärna och starkaste specialeffekt.

2. ”Himmel och hav”

Artist: Roger Pontare.
Låtskrivare: Thomas G:son, Alexzandra Wickman.

Refrängen och folkmelodin kunde ha framförts av Orsa spelmän. Men det är inte så mycket färgglad dalahäst över ”Himmel och hav”. Upphovsmännen klär ut låten till ett avsnitt i fantasyserien ”Game of thrones”. Och mellan facklorna tornar Roger Pontares röst upp sig som berget Kebnekajse.

Nej, själva låten är blek etnokitsch. Men Pontare? En riktig lirare. Är det Billy Gibbons från ZZ Top? Har en schaman sadlat om till biker i fjällen? Sak samma. Pontares grandiosa stil belönas genast med ett extraplus. Det är ju ändå Melodifestivalen.

3. ”Up”

Artist: Etzia.
Låtskrivare: Johnny Sanchez, Hanif Sabzevari, Simon Gribbe, Erica Haylett.

Det är åtminstone inget fel på rullskridskorna. Men resten? Hade hellre hört Etzia i en hårdare reggae- eller dancehall-låt. Rösten passar inte riktigt in i det enerverande Disney-partyt. Den skulle hellre ha ställt sig borta i rökrutan och tittat på medan de andra barnen ”bjuder på sig själva” på dansgolvet.

”Up” hade säkert fått den tecknade pippifågeln Hacke Hackspett att hacka hål i alla träd i skogen av lycka. Men de flesta människor av kött och blod borde rimligen hålla för öronen i några minuter. För säkerhets skull.

4. ”Vart har du varit”

Artist: Allyawan.
Låtskrivare: Masse Salazar, Samuel Nazari.

Att Masse Salazar, en av de mest meriterade producenterna och låtskrivarna inom svensk hiphop, deltar med ett bidrag i Melodifestivalen är en händelse i sig. Allyawan är i sin tur kanske mest känd för sin medverkan i programmet ”Lyckliga gatan” på TV 4.

Frågan är dock hur bra melankolisk betonghiphop klarar sig i den här konfettibubblan. Ingen av alla inblandade anstränger sig för att gå ut genom rutan, tvärtom. Det gör att ”Vart har du varit” mest blir ett godkänt albumspår. Det här är trots allt en tävling där barbröstade dudes som heter DJ Hunk går till andra chansen i Linköping.

5. ”Hearts align”

Artist: Dismissed.
Låtskrivare: Ola Salo, Peter Kvint.

Den normbrytande tanken är god. Men luften går ur Dismissed snabbare än du hinner säga ”svart solfjäder i nacken”. Inget känns trovärdigt. Inget känns genuint. Allt är bara en ansträngd och töntig maskerad. Själva låten är en liten schlagergräddad rockmusikal.

Musiken tar bland annat på sig Billy Idols läderhandskar från 80-talet. Men vem lägger märke till det? Bandets visuella yabba dabba doo förgör allt som låtskrivarna Ola Salo och Peter Kvint försöker att uttrycka. Och inget rockband har kommit undan med röda flaggor sedan det brittiska metalbandet Bad News spelade in videon till ”The warriors of Ghengis Khan” 1987. Titta gärna på Youtube och jämför. Var det meningen att ställa upp med en parodi?

6. ”I don't giva a”

Artist: Lisa Ajax.
Låtskrivare: Ola Svensson, Linnea Deb, Joy Deb, Anton Hård af Segerstad.

Fuck. Fuck. Fuck. Fuck. Fuck. Fuck. Fuck. Fuck. Fuck. Fuck. Lisa Ajax svär tio gånger i bidraget. Stoppa pressarna, ställ undan tacoskalen och avboka utlandssemestern i Phuket.

Det är inget fel på låten. Det är en hygglig kopia av Ariana Grandes hits. Sticket är dessutom lysande. Men vad är poängen med Lisas ”backdrop”. Jag vet att narcissism är den nya popmusiken. Det är heeeeelt ok. Men någon måtta får det vara. ”Selfierutan” fyller ingen funktion. Ingen. Fucking. Funktion. Vem kom på den idén? Vem ska straffsmiskas med Dismisseds nackfjäder?

7. ”Good lovin'”

Artist: Benjamin Ingrosso.
Låtskrivare: Benjamin Ingrosso, Louis Schoori, Matt Parad, MAG.

Det är kanske inte som franska houseduons Daft Punks bländande och audiofila hi-fi-produktioner till kanadensiska popstjärnan The Weeknd. Men sådan här dyr, musikalisk och proffsig soulpop är extremt sällsynt i Melodifestivalen. Om tittarna sedan förstår det eller bryr sig är en annan sak.

Förebilderna är tydliga: Bieber, Jackson och Timberlake. På scen är det fortfarande lite Lilla Melodifestivalen över Benjamin Ingrosso. Men åter igen – rekvisitan? Den där tvådelade jättebollen av aluminiumfolie är en obegriplig förolämpning. Vem har haft pastavatten mellan öronen?