Roger Pontares chanser är stekta
Markus Larsson om andra delfinalen i Melodifestivalen
MALMÖ. Det brinner en massa facklor runt Roger Pontare på scen.
Mycket talande.
Han är förmodligen rätt stekt på lördag.
SVT bevakar sitt eget evenemang på webben.
I brist på annat kan man läsa Bagdad Bob-artiklarna om årets artister, bidrag och låtar.
Det är väldigt festligt.
Trovärdigheten är noll.
Rubrikerna, texterna, webb-puffarna – noll.
Där redovisas bland annat bidragen i procent.
Om Roger Pontares låt ”Himmel och hav” står det följande:
Tempo: 50 %. Budskap: 50 %. Show: 75%. Dans: 35 %.
Den noggranna läsaren märker nu att Pontares bidrag är 210 procent av 100.
Oj, det är en sällsam matematik. Jag måste helt enkelt ta mitt ansvar som Aftonbladets utsända paljettkrönikör och göra en garanterat oberoende bedömning av Pontares nummer. Här är de korrigerade siffrorna:
Tempo: 4 %
Budskap: 1 %
Naturlyrik: 90 %
Dans: 0 %
Låt: 5 %
Den sista procentsiffran borde ha fått någon att dra i nödbromsen. Är det verkligen rimligt att ställa upp i tävlingen med en låt som är cirka 5 procent av 100? Det vill säga: hyfsat blek. Charlotte Perrelli hade liknande förutsättningar förra veckan och slutade sist. Slagen av bland andra, tut-tut, De vet du.
Jag är visserligen ingen expert på norrländsk fantasypop. Jag är inte en alv. Men visst har Pontare levererat mer åska och dunder förr?
Men Roger har ändå mina varmaste sympatier. Om Lisa Ajax, Mariette och Benjamin Ingrosso är trimmade vespor så liknar Pontare en ent.
Det är inte lätt för den äldre generationen i Melodifestivalen längre. Kalla det gärna nostalgi, men någon gång måste gamla favoriter åtminstone få en andra chans. Annars sjunker tävlingens underhållningsvärde med flera meter.
Pontare visar dock stor kämpaglöd under torsdagens repetitioner. Efter ett tag ber han teknikerna att dra upp volymen på mikrofonen och sedan får den dubbla vinnaren av Melodifestivalen såkallad feeling mellan facklorna.
Det är lite som om Jätten Jorm i ”Dunderklumpen” reser sig upp ur badet och ruskar på kroppen. Rösten är en masugn.
Det visuella är minst lika viktigt som refränger i Melodifestivalen. Och så länge Pontare fortsätter att se ut som att skäggfantomen Billy Gibbons i ZZ Top har lämnat Texas och flyttat till fjällen finns det ingen anledning att klaga. Ingen har en coolare stil på lördag.
Vad kontrar exempelvis Benjamin Ingrosso med? En jättestor boll av aluminiumfolie?
Den ansvarige amatören bakom Ingrossos löjliga rekvisita borde dömas till tävlingens strängaste straff:
Att sträcklyssna på Anna Books ”Samba sambero” i två månader.