Småbarnsmorsan Jennifer Garner blir en ny Rambo

Men "Peppermint" gör misstaget att låta publiken hinna tänka

Stefan Hedmark

Peppermint

Regi Pierre Morel, med Jennifer Garner, John Gallagher Jr, John Ortiz.

FILMRECENSION. Hämnden är ljuv. Och blodig.

I ”Peppermint” går Jennifer Garner från småbarnsmorsa till Rambo.

ACTION. Det är bara några månader sedan vi fick en (värdelös) nyinspelning av hämndfantasiklassikern ”Death wish” (1974). Nu är det dags igen. Nu med Jennifer Garner i huvudrollen, som dammar av sina sedan ett decennium slumrande actionfärdigheter från tv-serien ”Alias”.

Hon spelar Riley North, en kvinna som jobbar på bank och har man och barn, en liten dotter. Vad hon inte vet är att maken överväger att delta i en stöt mot knarkbossen Diego Garcia (Juan Pablo Raba).

Till sist väljer han att inte gå med på det, men då är det redan för sent – Garcia har fått veta planerna och statuerar det grymmaste tänkbara exemplet. När familjen North besöker ett nöjesfält slår tre män i en förbipasserande bil till och avfyrar sina automatvapen.

Männen går fria

Riley skadas, men överlever. Hennes man och dotter dödas omedelbart. Vid den påföljande rättegången går männen fria, trots att Riley har identifierat dem. Garcia har satt sina klor i rättsväsendet och ser till att mutorna betalar sig.

Riley försvinner... men fem år senare kommer hon tillbaka, vältränad och beväpnad till tänderna, redo att skipa rättvisa.

Det låter väl piggt att byta ut Charles Bronson mot Garner, men det här är ett exempel då det inte räcker med att bara byta kön på en rollfigur. Har man ingenting nytt alls att komma med i övrigt räcker det inte långt.

Garner avrättar skurkar på löpande band, men matchar inte riktigt Charlize Therons hårdhänta karisma i filmer som ”Mad Max: Fury road” och ”Atomic blonde”.

Regissören gjorde ”Taken”

Regissören Pierre Morel har tidigare visat sig ha en effektfullt lätt hand när det gäller dussinaction. ”Taken” (2008) gjorde som bekant actionstjärna av en annan lite äldre skådespelare, Liam Neeson.

Men den här gången är det inget som står ut, vilket gör att man snarare börjar tänka för mycket på idiotierna i manuset. Och det är ett misslyckande. Gör man en sådan här film måste man bjuda på tillräckligt med fyrverkeri för att hindra publiken från att tänka.

”Peppermint” har biopremiär i morgon, den 21 september.