Underhållande om kvinna som driver psyk- och terapimottagning på taket till sitt hus

Publicerad 2020-03-04

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Terapi i Tunisien

Regi: Manèle Labidi Labbé, med Golshifteh Farahani, Hichem Yacoubi, Majd Mastoura.

FILMRECENSION. En film som vann publikpriset på Venedigs filmfestival.

Och som effektivt visar vilken stjärna Golshifteh Farahani är.

DRAMA. ”Om Woody Allen var en fransk-tunisisk kvinna hade han skapat en film som den här”, skrev en brittisk recensent.

Inte en så dum jämförelse, kanske.

Filmen hade världspremiär på filmfestivalen i Venedig i höstas. Där vann den publikens pris i sin sidosektion, Venice Days.

Och det är en riktigt publikfriande och charmig film, utan att vara något mästerverk.

Huvudpersonen Selma (Golshifteh Farahani) återvänder till Tunis efter många år utomlands, i Paris. Hon har nästan blivit mer fransyska än tunisier, med allt vad det innebär att ha en lite friare syn på vad kvinnor kan och får göra. Känner sig lite som en främling i sitt eget land. Nu vill hon starta en egen psyk- och terapimottagning. Hon gör det på taket till ett hus i Tunis. Ett ovanligt ställe, förstås. Kommer någon att komma? Och är det tillåtet?

En lokal polis (Majd Mastoura) ifrågasätter Selmas obefintliga tillstånd att driva sin verksamhet. Samtidigt blir han allt mer förtjust i henne…

Regissören Manèle Labidi Labbé är skicklig med att vrida och vända på den romantiska komedins alla klichéer. Hon använder dem, men gör något eget av dem.

Filmens största tillgång är ändå Golshifteh Farahani. Den iranska skådespelerskan, känd från filmer som Jim Jarmuschs ”Paterson”, ”Girls of the sun” och senaste ”Pirates of the Caribbean”-filmen, ger kött och blod åt huvudpersonen Selma, så att man gärna följer henne, vilka val hon än gör i livet.