Terapimöte om Utøya borde få även hårda hjärtan att blöda

avJan-Olov Andersson

Rekonstruktion Utøya

Regi Carl Javér. Med Rakel, Mohammed, Jenny, Torje med flera.

dokumentär

Tredje filmen på kort tid om terroristattacken på Utøya.

Den första dokumentärfilmen, det lär komma fler, är bara stundtals lika stark som Erik Poppes och Paul Greengrass filmer.

Fyra överlevande från terroristattacken mot unga socialdemokrater på Utøya 2011, då 69 personer sköts ihjäl, samlas i en tom filmstudio i Nordnorge. De återskapar och spelar upp sina minnen från händelsen.

Rätt länge känns detta mer som ett terapimöte än som en film.
De fyra ungdomar återskapar med hjälp av tejpremsor miljöerna på Utøya strax utanför Oslo. Platsen för en av moderna tiders mest djävulskt iscensatta terroristattacker. De berättar, de styr och ställer, de får de ungefär dubbelt så många jämnåriga åskådarna att liksom spela upp vad som hände, i ett försök att förstå det hemska.
Men det är inte förrän Torje står i centrum, som filmen får liv. När han berättar om storebror Viljar som sköts med fem skott, som nästan inte överlevde, men som återhämtade sig och blev ett av huvudvittnena mot stollen Anders Behring Breivik. Slutet lär få även de med hjärtan av sten att fälla tårar.

Viljar är även en av huvudpersonerna i Paul Greengrass ganska konventionella Hollywood-version ”22 July”. Fortfarande är Erik Poppes ”Utøya 22 juli”, också en spelfilm och som skildrar alltihop ur offrens synvinkel, den klart starkaste filmen kring tragedin.

ARTIKELN HANDLAR OM