”Poltergeist” har fått en rätt onödig remake

Så många får den

helskärm

Skräck Få skräckfilmer har lämnat så bestående minnen i min kropp som spökklassikern ”Poltergeist” (1982).

Glömmer aldrig rädslan över att tv:n plötsligt skulle slås på av sig självt mitt i natten. Skräcken att råka fastna med blicken i ­myrornas krig-bruset. Decennier senare serveras vi nu en moderniserad variant av denna klassiska haunted house-saga. Tjock-tv:n är borta och i stället är det platta skärmarsom sköter andarnas jobb. I övrigt är det i stort sett samma upplägg.

En familj flyttar till ett hemsökt hus. Saker börja knasa och ”spökjägare” rings in. Några små ­ny­modigheter friskar upp och det bjuds på fina visuella effekter. Sam Rockwells trovärdiga porträtt av pappan ligger också på pluslistan.

Ändå hänger frågan i luften genom hela filmen. Varför?