Verkligheten slog tillbaka mot 438 dagar

Oundviklig krock mellan Schibbye och regissören

Gustaf Skarsgård och Matias Varela i ”438 dagar”.

KRÖNIKA. Journalisten Martin Schibbye hade noggrant bakat en tårta, med flera lager.

Regissören Jesper Ganslandt och manusförfattaren Peter Birro skar försiktigt upp en bit och försökte få med alla godsaker i tårtan.

Många tyckte att biten blev fin. Schibbye var inte lika nöjd.

Tårtliknelsen tillhör författaren Sara Bergmark Elfgren, som på ett seminarium i veckan pratade om processen att göra film av böcker. Ämnet var dock inte ”438 dagar”, den delen av bakverket får stå för mig. Paneldiskussionen ägde rum några dagar efter att Martin Schibbye hade skrivit ett debattinlägg i Expressen där han vände sig mot hur filmatiseringen av hans och Johan Perssons bok blev.

Man skulle kunna säga att Schibbye tittade på tallriken med tårtbiten och noterade att den inte representerade tårtan särskilt väl.

Han tar upp flera saker i sin debattartikel som han är missnöjd med. Han tycker att filmen har kommit att handla om Carl Bildt för mycket. De journalister som också satt i Schibbyes och Johan Perssons fängelse i Etiopien syns inte i filmen. Han är missnöjd med hur han själv porträtteras.

Invändningar känns främmande

Det måste vara irriterande att fiktiva inslag i filmen nu blandas ihop med hans arbete. Men andra invändningar känns främmande. Schibbye skriver i artikeln om livet i fängelset. När jag såg filmen slogs jag av hur välkomnande de andra fångarna var. En detalj som Schibbye inte alls tycker kommer fram.

Hans resonemang svänger lite fram och tillbaka, för samtidigt uttrycker han stor beundran för alla som har arbetat med ”438 dagar”. Det måste vara besvärligt nog att se ens skrivna alster filmat, ännu värre att se sitt liv där uppe på duken.

Det som händer i verkligheten och/eller fungerar i en bok gör ofta inte det på film. Det är ett annat uttrycksmedium och därför måste berättelsen skrivas om. Det fanns mycket i ”Midnight express” (1978) som Billy Hayes, amerikanen som hamnade i turkiskt fängelse för knarksmuggling, motsatte sig. Mycket i filmen var direkt påhittat.

När det gällde hans flykt från fängelset var han också besviken. ”Den var som gjord för Hollywood, men det utnyttjade de inte”, har han sagt i intervjuer. Men där var det rent ekonomiska och logistiska skäl till att flykten fick skrivas om.

Lång, svettig process

Det är ett mirakel att filmer blir gjorda ibland. När du har svettats igenom hela processen, skrivit om och fattat nya beslut under och efter inspelningen, är det svårt att komma undan ytterligare en liten detalj. Verkligheten finns kvar. Och ibland har den feedback att dela med sig.


”Fishermen’s friends”.

3 andra filmer…

… på bio med verklighetsbakgrund.

  • ”Brevbäraren som byggde ett palats”
  • ”Fisherman’s friends”
  • ”Flykten från DDR”

Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.