Kusliga folksägner blir levande på bio

Scary stories to tell in the dark skräckkittlar skönt

Publicerad 2019-08-08

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Scary stories to tell in the dark

Regi André Øvredal, med Zoe Colletti, Michael Garza, Gabriel Rush.


FILMRECENSION. Råttan i pizzan dyker inte upp.

Men däremot en hel del andra gamla folksägner i rysliga godnattsagan ”Scary stories to tell in the dark”.

SKRÄCK. När Alvin Schwartz skrev en rad skräckberättelser för yngre läsare som publicerades under 1980-talet i USA fick han både vänner och fiender. Bland fienderna fanns vissa föräldragrupper och religiösa konservativa. Bland vännerna fanns barnen själva som älskade berättelserna och bibliotekarier som förstod att mellanstadie- och högstadieelever mycket väl klarar av att läsa rysliga historier.

Den här filmatiseringen (för en lite mognare publik) har hajpats i förväg en hel del, eftersom Guillermo del Toro är en av manusförfattarna. Men så skruvat som det brukar vara i hans filmer blir det sällan i det här fallet.

Legendariskt spökhus

Schwartz baserade sina berättelser på gamla folksägner och här har filmskaparna funnit en tid och plats för dem att utspelas i. Vi befinner oss i en amerikansk småstad 1968, året då många hemska saker hände i verkligheten.

En grupp unga tonåringar söker sig till ett legendariskt spökhus i trakten som på 1800-talet tillhörde familjen Bellows. Där ska dottern Sarah ha hållits inspärrad, vilket fick henne att börja skriva skräckhistorier. Tonåringarna hittar rummet där Sarah var fånge och en bok som innehåller hennes berättelser.

Men snart upptäcker de att boken är högst levande. En efter en utsätts de för mardrömsliknande varelser.

Den norske regissören André Øvredals biljett ut i världen var ”Trolljägaren” (2010) – han kan alltså sina folksägner. Kanske är den levande fågelskrämman Harold mest minnesvärd den här gången. Men en scen på ett sjukhus där en av tonåringarna jagas av en ”kramsugen” kvinnofigur ser verkligen ut som en absurd mardröm.

Öppnar för fortsättning

Skräcken varvas med humor och nostalgi. Tonen påminner ibland om ”Stranger things” och slutet öppnar för en fortsättning.

Knappast ett läskigt måste, men till skillnad från årets filmer i ”Conjuring”-serien skräckkittlar den oss på ett väl varierat sätt ända till slutet.

”Scary stories to tell in the dark” har biopremiär i morgon, fredag den 9 augusti.


Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln