Prisade dokumentärfilmen ”Ombord på Adamant” lyfter psykisk ohälsa

Gunnar Rehlin/TT

Publicerad 2024-02-15

Nicolas Philibert fick Guldbjörnen på filmfestivalen i Berlin förra året för dokumentärfilmen "Ombord på Adamant". Arkivbild.

Att en dokumentärfilm vinner huvudpriset på en av världens största filmfestivaler hör inte till vanligheterna.

Men det hände förra året, då den franska ”Ombord på Adamant” tog hem den prestigefyllda Guldbjörnen.

– Det finns ett helt annat förtroende i genren numera. Dokumentärer kan vara så mycket, det måste man inse, säger regissören Nicolas Philibert till TT.

”Ombord på Adamant” utspelas på en båt som ligger ständigt förankrad vid en kaj i Seine. Här möts människor med olika psykiska problem och här får de inte minst en möjlighet att praktisera de konstformer de kan vara bra på – måleri, musik, sång med mera.

– Båten Adamant och det den står för är ett motstånd mot dumhet och mot den liberala företagsvärlden. Båten är öppen för alla, den är ett fönster mot omvärlden. Den representerar ett motstånd mot det som hotar att krossa hälsovården, säger Nicolas Philibert.

Båten Adamant ligger stadigt förankrad vid en kaj i floden Seine. Här möts människor med olika psykiska problem. Pressbild.

Välkomnande plats

Han beskriver Adamant som en viktig och oerhört välkomnande plats och tycker att placeringen är kongenial – i vattnet, mitt i Paris.

– När man är där känns det som om man är någon annanstans.

Philibert berättar att allt började med att han fick höra talas om vad som gjordes på Adamant. Han besökte båten, studerade livet ombord och alla olika workshops och bestämde sig för att försöka göra en film och se vad som hände.

– Det var viktigt för mig att personerna som kommer dit skulle känna att de kunde lita på mig. Ofta satt vi bara och talade, sedan början någon berätta något intressant och då frågade jag om jag kunde hämta min kamera och filma. Det var viktigt att inte inkräkta på deras integritet eller värdighet eller intelligens, säger han och fortsätter:

”Fick inte se materialet”

Men en sak ruckade han inte på.

– De fick inte se materialet innan filmen var klar. Det var vår överenskommelse. Att klippa en film är inte en demokratisk process, det går inte att ha personer som alla har synpunkter på hur de ser ut eller framställs.

Inte minst tack vare uppmärksamheten kring filmen verkar framtiden för Adamant just nu vara ljus. Och Philibert har arbetat med ytterligare två filmer om psykvården i Frankrike. Den första av dessa, ”Averroès & Rosa Parks”, har premiär på den just nu pågående filmfestivalen i Berlin.