Filip och Fredriks ”Den sista resan” får tårar att rinna
Mycket skratt och känslor i nya dokumentärfilmen
Uppdaterad 2024-03-07 | Publicerad 2024-02-29
Den sista resan
Regi Fredrik Wikingsson och Filip Hammar, med Fredrik Wikingsson, Filip Hammar, Lars Hammar.
FILMRECENSION. Ibland måste man bara ge med sig. För kärlekens skull.
Det gäller både far och son Hammar i den här rara, gripande dokumentären.
DOKUMENTÄR. Tiden går fort. Det är slående när man ser Lars Hammars videoinspelade avsked från skolan där han har tillbringat sitt yrkesliv. Han är sextio plus, ser pigg och fräsch ut. Kramas om av sina elever och tar emot blommor från kollegorna. Steppar lite.
Spola framåt något decennium. Lars Hammar ser betydligt tunnare ut och har blivit oroväckande håglös. Hustrun Tiina håller uppe farten med gåstavar, men Lars sitter mest hemma och tar sig inte för något.
Filip minns sina barndoms semestrar vid havet i Frankrike där pappa Lars alltid levde upp, som den frankofil han är. Minnena är starkt inpräntade hos Filip och han står inte ut med att se Lars tyna bort i sin belgiska läderfåtölj.
Det måste bli en sista resa till Frankrike med pappa. Då kommer han ju att vakna till liv och bli sig själv igen, resonerar Filip. Han införskaffar en gammal orange Renault 4, precis av det slaget som familjen Hammar använde när de bilade ner till Frankrike på 80-talet.
Bilen har sett bättre dagar. Fort går det inte; vid ett tillfälle i filmen konstaterar Filip och Fredrik att det måste vara ”Europas mest omkörda bil”.
Fredrik, ja. Det första Wikingsson gör i filmen är att fråga Filip vad hans roll i det här äventyret är egentligen. Men det är ju så det funkar med det här radarparet: de behöver varandra för att få saker att hända.
Tar över regin av semestern
Manipulation blir ett viktigt tema. När de väl kommer till Frankrike tar Filip över regin av semestern helt och hållet, medan Fredrik får agera assistent. Alla barndomsminnen ska återskapas i detalj, utan att Lars får veta hur pass galen manipulationen är. Det involverar tåg, papegojor och grälande fransoser.
Kanske är det så att Lars behöver lära sig att vara mer aktiv själv för att hitta gnistan i livet. Kanske är det också så att Filip behöver lära sig att det finns en gräns för vad den gamla, slitna pappakroppen orkar med. Ibland måste man bara släppa sin envishet, åt båda håll.
Känner av ett hugg i hjärtat
Inga överraskningar i sig, det är en tydligt regisserad film. Utgången känns given från start. Men den får dig att skratta och gråta. Vi känner av det där hugget i hjärtat som kopplar ihop outplånliga barndomsminnen med smärtan i att se hur tiden rinner iväg. Varför kan vi inte bara frysa våra föräldrar i tiden när allt var som bäst?
Känslorna ligger så hudnära hos Filip. Det är svårt att värja sig för det och det vill man inte.
Tungt och gripande i skildringen av åldrandet – men ändå utfört med en lätt hand som skickligt lyfter charmen i Lars Hammars dröm om Frankrike. Filip och Fredrik är bra på att hitta det avväpnande tragikomiska.
Filmen har biopremiär på fredag, 1 mars.
Passa även på att se...
... ”Trevligt folk” (2015), en annan hyllad dokumentärfilm där Filip och Fredrik bidrog till manuset.
Visste du att...
... Renault 4 blev en försäljningssuccé i Sverige på 1960-talet tack vare en reklamkampanj som hävdade att bilen är ”inte vacker – men billig och snabb”?
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.