Filmens guldgruva är en intim dagbok

Glädje, sorg och lyxig filmmusik i Sara Lidman-dokumentär

Uppdaterad 2020-02-12 | Publicerad 2019-11-07

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Sara med allt sitt väsen

Regi Gunilla Bresky.


FILMRECENSION. Höstens dokumentärmåste är filmen om Hasse och Tage.

Men här kommer ett annat omistligt porträtt av en kulturprofil – Sara Lidman.

DOKUMENTÄR. Hon var känd för sina västerbottniska arbetarromaner vars dialog var skriven på färgstark dialekt, kanske lättare att läsa än att höra. Många minns nog även hur Sara Lidman stod upp för gruvarbetarna på 1960-talet samt hennes engagemang i Vietnamfrågan, främst under kriget förstås. Så sent som ett år innan hon dog gick hon i demonstrationstågen mot USA:s krig i Irak.

Den här dokumentären skapar skickligt ett porträtt av författaren utan att ha ett gäng ”talking heads” som berättar om henne. Det är inte lätt att få till. Men Gunilla Bresky använder sig av Sara Lidmans styrka, språket, för att forma sin bild av henne.

Under filmens gång dyker små minnesvärda citat upp från böckerna, ord vi läser på bioduken, men det är långt ifrån de enda illustrationerna.

Svårbrutet kärleksband till skogen

Här finns gott om bilder, från barndomen till de sista åren, samt klipp ur intervjuer och tv-program där Lidman medverkade. Scener ur hennes liv återskapas med hjälp av skådespelare, som i filmens öppning där Sara som barn bildar ett svårbrutet kärleksband till en praktfull gran i skogen. En plats hon skulle bli trogen, och kämpa för som del av miljörörelsen, livet ut. Det gjorde ont i henne att se kalhyggen, ett bevis på girighet och en slags andlig fattighet.

Filmens guldgruva, det som verkligen för oss närmare Sara Lidman, är hennes mångåriga dagboksskrivande. Författarens tankar är upplästa på vacker dialekt av Ellenor Lindgren som blir Lidmans röst för oss under filmens gång.

Det är genom dagboken som vi får veta privata och innerliga funderingar kring hennes olyckliga kärlek för Eskil, sista tiden med föräldrarna innan de dog, den ibland tärande ensamheten, lyckan av att hitta maken Leif. Glädje, sorg, livslust.

Fångar essensen i Lidmans liv

Intervjuer med andra personer i Sara Lidmans liv, eller profiler som var politiskt aktiva när hon var det, hade kanske bidragit till ett mer fullödigt, utmanande porträtt av henne. Men Gunilla Bresky fångar på ett poetiskt sätt vad som känns som essensen i författarens liv.

Precis som Lidman var trogen sin hembygd är även filmen fast rotad i Västerbotten och Norrbotten, med Skellefteåbon Lindgren, en regissör som verkar i Luleå och nyskriven filmmusik av Johan Ramström, som lyxigt nog framförs av Norrlandsoperans symfoniorkester.

”Sara med allt sitt väsen” har biopremiär i morgon, den 8 november.


Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.