Sista X-Men-filmen – mer tjatig än spännande

avJan-Olov Andersson

FILM

X-Men: Dark Phoenix

Regi Simon Kinberg, med James McAvoy, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Nicholas Hoult, Sophie Turner, Tye Sheridan, Alexandra Shipp, Jessica Chastain.

sci fi-äventyr

Foto: Fox
”X-men: Dark Phoenix”

”X-Men: Dark Phoenix” är filmen där vi för sista gången får se mutanterna som vi känner dem.

Äntligen!, som Gert Fylking brukade säga när Nobelpristagarna avslöjades. För den här filmserien har inte mycket mer att ge sin publik.

Dags för den sjunde filmen i X-Men-serien. Den tolfte om vi räknar med (de ofta mycket bättre) stickspårsfilmerna, där Hugh Jackman spelar Wolverine och Ryan Reynolds är Deadpool.
Nya filmen är inte fullt lika gräslig och tjatig som den förra, ”X-Men: Apocalypse” (2016), men det kanske bara beror på att den är nästan en halvtimme kortare, knappt under två timmar. Under sista halvtimmen, som i stort sett enbart består av slagsmål mellan digitala effekter, kommer jag ändå på mig själv med att humma på en av världens bästa poplåtar, fast med ny refräng:
It's the end of the X-Men-Universe as we know it, and I feel fine.
För varje ny film sedan ”X-Men” (2000), har de blivit allt mindre mänskliga, allt mer pompösa, allt mer beroende av hur de digitala specialeffekterna har utvecklats. Bryan Singer – som i fjol ”försvann” och/eller fick sparken från ”Bohemian rhapsody” och nu är under utredning för sexuella övergrepp – är den som mest bör få skulden för filmernas förfall. Han har gjort fyra av dem. Debuterande regissören Simon Kinberg har ett förflutet som manusförfattare/producent på serien och på sitt sätt är det väl inte så jäkla svårt att regissera en X-Men-film numera; det är bara att lämna över alltihop till effektmakarna.
Jo, det finns en intrig.
Under ett uppdrag i rymden går något snett och Jean Grey/Dark Phoenix (spelad av ”Game of thrones”-stjärnan Sophie Turner) får mystiska nya krafter, hon blir som ett kärnkraftverk på väg att sprängas. När barndomsminnen väcks till liv, vänder hon krafterna mot några av dem som stått henne närmast, Charles Xavier/Professor X (James McAvoy) och Raven/Mystique (Jennifer Lawrence). Hon möter en märklig kvinna (Jessica Chastain, på bilden ovan med Sophie Turner) med ondskefulla planer och till sist blir det upp till övriga X-Men-mutanter att försöka rädda världen.
Sista halvtimmen utspelas ombord på ett skenande tåg, som i Andrej Kontjalovskijs nästan realistiska ”Runaway train” (1985) eller Bong Joon-hos mästerliga och ganska effektfyllda ”Snowpiercer” (2013). Men här är det nästan bara digitala specialeffekter som slåss mot varandra. Då blir det mer tjatigt än spännande.

SE HELLRE: ”Avengers: Endgame” är en bra mycket bättre film i samma genre.

VISSTE DU ATT… Hans Zimmer hade tänkt sluta göra musik till superhjältefilmer, men övertalades att ställa upp av regissören Simon Kinberg?

JUST NU… förbereder sig Jessica Chastain för att spela Tammy Faye Bakker (1942-2007), amerikansk tv-predikant som var superkändis i USA för 40 år sedan.

ARTIKELN HANDLAR OM