Så har du inte sett de kända kvinnorna förr
BILDEXTRA: Här är kalendern ”Sagolika kvinnor” 2023
Uppdaterad 2022-12-23 | Publicerad 2022-11-07
Sanna Nielsen, Marie Göranzon, Loulou Lamotte, Christina Schollin och Mouna Esmaeilzadeh är bara några kända kvinnor som pryder årets kalender - ”Sagolika kvinnor” porträtterade av fotokonstnären Caroline Roosmark.
– Ett allvarligt möte signalerar mycket mer än att försöka behaga. Jag vill inte att kvinnor ska stå där leende. Det behövs inte, säger Caroline Roosmark som startade kalenderprojektet 2004.
Skådespelerskan Marie Göranzon, 80, pryder omslaget på årets kalender av -”Sagolika kvinnor” fotograferade av fotokonstnären Caroline Roosmark.
Mouna Esmaeilzadeh är en krigsgudinna, Mia Skäringer vaktar en tiger och Nina Persson gestaltar en kvinna i början av 1900-talet då rösträtten fortfarande inte var en självklarhet.
Som vanligt är det ett gäng starka porträtt som sätter igång fantasin och ger utrymme för betraktelser kopplade till styrka och frihet.
– Jag var inspirerad av drottning Elizabeth II, hon hade ett uttryck som var intressant , en kvinna i maktposition det var det som inspirerande mig. Därför ville jag göra Marie Göranzon som drottning på omslaget i år. Hon har precis fyllt 80 år och står fortfarande lysande och fantastisk på Dramatens scen, som nu i pjäsen ”Ett dockhem och dessutom har hon huvudrollen i ”Fröken Julie” i januari nästa år. Det om något är drottninglikt. Jag känner mig peppad av det.
Skäringer vaktar tigern
Ett annat starkt porträtt i årets kalender tycker Caroline att Mia Skäringer, 46, bidrar till, där Mia vaktar en livs levande tiger. Hur bilden blev till vill inte Caroline gå in på men det är svårt att inte slås av hur lik tigern är Mias tatuering på ryggen och hur mycket symboliken med tigern betyder för Mias självkänsla reflekterar slutresultatet.
– Jag tycker att bilden är väldigt vacker och stark. Det är en balans mellan det yttre kraftfulla och den inre styrkan som jag tycker ha trätt fram. Att jag vaktar, lugnar tigern. Är beredd. Stark. Det är en sådan balans i bilden, säger Mia Skäringer.
Att Mouna Esmaeilzadeh, 42, porträtteras som en persisk krigsgudinna som kämpar för freden, blev ett starkt statement med protesterna i Iran efter Mahsa Jina Aminis död, menar Caroline eftersom Mouna är från Iran och kvinnor där kämpar för sin självständighet med livets som insats. Mouna berättar att hon blev oerhört hedrad över att vara med i kalendern.
– Jag blev djupt berörd när jag såg bilden för första gången. För dels påminde det mig om min egen personliga historia men också i högsta grad om alla de flickor och kvinnor som just nu, med livet som insats, kämpar för frihet i mitt hemland Iran. Det som framförallt fick mig att tacka ja, var den krigiska ådran som väcks i mig när jag ser hur den iranska regimens brutaliteter möts med ett makalöst mod som sällan skådats i världshistorien, säger Mouna Esmaeilzadeh.
”Min MS har försämrats kraftigt”
Det är sjuttonde gången som kalendern ges ut och fotografierna har rönt stor uppmärksamhet genom åren inte bara i Sverige utan även internationellt. Men det var inte en självklarhet att det skulle bli en fortsättning på kalendern. Caroline Roosmark diagnostiserades med MS före pandemin och insjuknade dessutom i svår covid för drygt ett år sedan och hennes rörelseförmåga är kraftigt försämrad.
–Jag koketterar inte, men jag måste erkänna att det har varit väldigt tungt. Min MS har försämrats kraftigt och jag har svårt att lämna mitt hem. Det är mycket som ska vara på plats, vi bygger upp det mesta i en studio och det är ett stort team som hjälper till. Jag lämnar bara studion om jag verkligen måste och då måste jag ha hjälp, berättar Caroline Roosmark.
Kalendern stödjer Fryshusets Barn till ensamma mammor, en social verksamhet som riktar sig till barn och ensamstående mammor som lever i socioekonomisk utsatthet.
– Mer än någonsin behöver vi stärka barns förutsättningar inför framtiden. Det är en samhällsinvestering och det är mer aktuellt än någonsin med gängkriminaliteten Det här är verkligen ett kvinnoprojekt från början till slut.
Kalendern Sagolika kvinnor 2023 finns nu att beställa på http://www.roosmark.com
”SAGOLIKA KVINNOR” 2023 MÅNAD FÖR MÅNAD
JANUARI, skådespelerskan Mia Skäringer Lázár
”Kvinna med tiger, det är något med bildens komposition som för tankarna till det förflutna. Den är renässanslik. En tid då kungar och stat krigade om makt. En epok som avbildade dåtidens uppfinningar och maktens iver att behärska naturen. Naturen skulle utforskas. De otyglade betraktades som guds bortsprungna barn som behövdes upplysas och inordnas i samhällsordningen. Som här i bilden, den tatuerade Kvinnan som lugnt smeker den vildaste av alla krafter. Transcendens, ett överskridande släktskap och symbios mellan naturens magi, hennes styrka och kontroll. Naket utmanande maktens villkor. Ett hot i en värld för dem som måste behärska naturen som vore den annars farlig.”
FEBRUARI, sångerskan och programledaren Sanna Nielsen
”En vinterdag i sagans värld hon svepte förbi likt vinden sveper fram mellan skogens granar. Kvar blev draget likt en virvel av snöflingor som vore de ett eget liv. I rött och klaraste blått hade hon skyndat förbi. Hade hon inte burit en flätad korg på armen kanske jag tagit det hela för en dröm, en föraning om något nytt. Det är nu som vinterns sista skakande ruelse väcker tankarna om vår och liv på nytt. Ja, det var det hon var! En färgklick mitt i allt vitt varslade om allt som strax ska smälta bort och blekna likt ett minne blott och att ännu en gång kommer längtan och vårens blomma strax slå ut.”
MARS, journalist Mian Lodalen
”Om du någon gång under en nattlig stjärnklar promenad längs havsbandet tittar upp mot himlen ska du med lite tur se stjärnhopen Oxen. Om du letar så finns chansen att du får syn på Plejaderna, de gnistrande sju systrarnas stjärnbild och med lite större tur kanske du även ser henne, Ambrosia! En av sju systrar vars far dömd enligt den grekiska mytologin att bära himlavalvet på sina axlar i färd med att dela ut Ambrosia och nektar även känt som änglars föda honung och dagg. Tillsammans med sina systrar färdas hon änglalikt vintergatan fram, utsända som de är för att åstadkomma sagolika mirakel för oss andra.”
APRIL, sångerskan Loulou LaMotte
”Det är ingen bekväm position där i fåtöljen, tvärtom känns den smått omöjlig. Den coola attityden. Det autentiska kan vara smärtsamt, år av träning, övning och repetitioner har förfinat tekniken. Obekymrat vig sträcker hon ut sitt högklackade ben som vinkning eller nonchalant hälsning till oss andra. Underhållare, kabaréartist eller ladyboss. En bestämd attityd som oblygt säger, se mig, min kropp, min kontroll och hur vacker jag är.”
MAJ, medieprofilen och skådespelerskan Cissi Wallin
”Sanningen väger ingenting så länge den är ensam. Rättvist eller orättvist är känslor som behandlar vikten av historien. Justitia har lämnat oss, här är hon på väg upp för att träffa vem, gud? Är människan i så dåligt skick att hon nu gett sig av? Om så är återstår bara att locka henne tillbaka till den fria världen. Att belöna de okränkbara principerna, fördela makt, resurser och värde lika, att sluta upp bakom ett rättvisans system som grund för stabilitet, gemenskap och transparens.”
JUNI, kocken och matproducenten Zeina Mourtada
”Inbäddad i denna blommiga grönska i sin röda sjal. Laddad med symbolik. Symbol för strikt inordning och trosuppfattning eller personligt uttryck? Om sjalen stör någon eller signalerar trygghet för någon annan? Hur tänker vi då? Är vi undfallande eller är vi toleranta? Vi som vill vara inkluderande måste kunna hantera åsikter som avviker från våra egna. Låt oss pröva idéer, argument, lita på förnuft och principer, inte bara stöta bort sådant som känns obekvämt. Att cancellera, ropa på trygga rum så fort vi möter något främmande är att verka odemokratiskt, ett fegt bortvändande. Vi blir bara starkare och mer robusta och inte lika utsatta för allsköns intolerans om vi istället väljer att mötas, tala mer med varandra.”
JULI, sångerskan Janice Kavander
”Hägringen, denna bedrägliga förnimmelse, tunna lager av vibrerande strängar som klingar av. Varför och av vilken anledning? Ett ögonblick, det kortaste av alla möten, men ändå, det var där. På avstånd ja så obevekligt påtagligt, ett hjärtslag var vi ifrån varandra men inte mer. Om jag så sträckt ut en hand blott för en stund snuddat vid din arm hade jag. Doftande ett skimmer av löften givna i ögonblick jag knappt kan tro vara sant. Att jag en dag ska komma bli din. Kära minne lova stanna kvar om blott så för en stund.”
AUGUSTI, tv-personligheten Jeanette Höglund
”En av världshistoriens mest kända filmscener är den där Anita Ekberg i filmen et ljuva livet tar ett dopp i den berömda Fontana di Trevi. En reminiscens från sextiotalet, en epoks fascination för upptäckt och nyfikenhet. Det exotiska, okontrollerbara blev verklighet. Ett nytt slags realism blev på modet. Rom den eviga staden, smaken av romantik som blossande steg fram ur grändernas skuggor, som i drömmen om den magiska erotikens drottning. Det var det ljuva livet på filmduken där Kvinnor och män möttes, impulser och nya idéer blandades. Människor och samtiden började lägga grunden, frigöra sig, bli mer levande och tillåtande utifrån sina nyupptäckta behov.”
SEPTEMBER, skådespelerskan Marie Göranzon
”Beslutsam, blicken är allvarlig erfaren genomträngande inte foglig vän eller lockande. Där finns också något ensligt. En rispa i denna stolta hållning. Iklädd guld och blå mantel som den drottning hon är blir hon ensam i en värld som endast har plats för en, men vilken är hennes värld? I antiken blandade gudarna sig i människans värld för nöjes skull, i sagans värld möts ofta högt och lågt allt är möjligt. Vem är hon som står så där? Allvar eller lek? Kanske allt klarnar i verklighetens ljus den dag hon träder in i en ny karaktär som lämnat fiktion och låtsasvärld. Där tar hon vid, hur det ska bli vet ingen idag.”
OKTOBER, skådespelerskan Ann Petrén
”En vindkåre svepte fram lika lätt som min blick sökte din. Hastigt försvann vårt möte och du anade ingenting. För mig är du kvar där på bron. Många gånger har jag lite på chans letat omkring efter dig. En gång for jag förbi, du var nästan där som jag minns. En förbipasserande skakade på huvudet och log – du tar fel, det är inte jag. Förlåt, utbrast jag omtumlad. Det var bara jag som såg dig där, ett minnets spratt? Om jag blundar och åter andas in, som när du var där. Snälla, helt enkelt förklara Var är du nu?”
NOVEMBER, sångerskan Nina Persson
”Ensam kvinna på kullerstensgata. Strikt klädd i svart med hatt i handen vänder hon sig om. Hennes allvarliga raka nästan uppfordrande blick vill uttalat berätta något. Här i början av 1900-talet har kvinnan fortfarande ingen rösträtt. Allt hon vill ha sagt politiskt eller ändra på går genom Mannen. Det ska fortfarande vara så i två decennier till, innan hon tillåts träda in i rummet. Känns det igen? Detta eko från förr av misogynt mumlande förminskande och rent av arga män som skyller allt dåligt som drabbat dem på jämställdhet. Då i början av 1900-talet var vi få som gick i första ledet. Nu är vi över allt, vi kan, vi vill och vi är många, inga män kan stoppa oss nu.”
DECEMBER, skådespelerskan Christina Schollin
”Vilsen osäker är min väg, försiktigt varje steg jag sätter ner, mina fötter halkar fram mellan stenar och rötter. Stora isiga tussar, snöflingorna som faller allt tätare ner. Tyst, jag hör! Nyss jag modlöst tänkte att nu blir jag kvar. Men nu hörs din sång så hoppfullt klart att jag smått nynnar med.Tack min ängel för att du visar mig vägen fram och ut genom detta kalla landskap. En skog som jag så säkert kände förr, varje stig, tuva, mossa och sten. Enkel var min gamla värld att färdas i, helt olik denna nya frusna isklädda värld jag färdas i, till oigenkännlighet förvandlad som den är, nu minns jag bättre när jag hör din finstämda sång från förr som lever kvar.”