Kärleksförklaring till en ovanligt vanlig mamma
Så bra var Tomas Sjödins vinterprat i P1
Tomas Sjödin bjuder på minnesbilder som hyllar vanligheten.
Det är trots allt vardagsbilderna vi minns bäst när livet ska summeras, menar han.
Det blir ett program om att skynda långsamt, för livet är tillräckligt kort ändå.
Pastorn och krönikören Tomas Sjödin är enligt Sveriges Radio en av de mest önskade sommar- och vinterpratarna. I år är han vintervärd för sjunde gången.
I nyårsaftonens ”Vinter i P1" står han i valet mellan att blicka framåt eller bakåt. Han väljer det senare, med hänvisning till att han nått en punkt i livet som präglas mer av minnen än av framtidsdrömmar.
”Vi vet inte hur det blir, men vi vet hur det var. Det vill jag aldrig glömma”, säger Tomas Sjödin och menar att tillbakablickarna är ett sätt att lyssna till sina känslor för att kunna navigera vidare i livet.
Programmet tillägnas minnen av det vardagliga slaget där Sjödin pratar om allt och inget. Han målar upp bilder där absolut inget skaver. Återblickarna från barndomen och uppväxten avlöser varandra sömlöst. Det blir en from och meditativ resa till ett tid i skärningspunkten mellan ”Mitt liv som hund” och ”Populärmusik från Vittula”. Men mer än en hyllning till det enkla livet är programmet en kärleksfull hyllning till hans vanliga mamma som gick bort för några år sedan. Hennes död blev för Tomas Sjödin en anledning att återvända till barndomens Kramfors och att söka förtröstansfulla ord i mammas slitna bibel.
Han smyger in en mild kritik mot samtiden som något som präglas av stress och tanklöshet. Det ger hans nostalgivurm en bitterljuv känsla.
Tomas Sjödin röst är lika behaglig som Jack Killians, ni vet radioprataren i tv-serien ”En röst i natten” som avslutade varje program med ”Good night America… wherever you are”.
Utan att raljera över hans insats ser jag hur lyssnare i behov av en välbehövlig tupplur nickar till under programmets gång. Men det gör ingenting. Det är lätt att hitta den röda tråden och lyssna vidare på Tomas Sjödins milda predikan när man vaknar till igen.