”Scenen kan chocka USA”
Uppdaterad 2019-07-30 | Publicerad 2010-09-13
Bill Skarsgård om filmsnoppen och sina fyra huvudroller
Fyra stora roller direkt.
Bill Skarsgård går i familjens fotspår. Med mer än foten.
En annan kroppsdel sticker upp i öppningen av ”Himlen är oskyldigt blå”. En snoppchock väntar Toronto.
Bill Skarsgård, 20, har redan hyllats för ”I rymden finns inga känslor”. Nu tävlar ”Himlen är oskyldigt blå” vid festivalen i Toronto innan den svenska premiären den 15 oktober.
– Det är superkul med Toronto, säger Bill Skarsgård. Kul att filmen kommit in där. Introscenen kan nog chockera en amerikansk och kanadensisk publik.
”Nästan ännu värre”
I början av filmen hånglar hans rollfigur med en ung flicka. Man ser hennes ansikte närma sig ett naket stånd
medan hon ställer krav för att sexet ska fortsätta.
– Ja, dom kanske kommer att klippa bort.
– Censurera, ha ha ha, säger Bill Skarsgård. Men det är inte min riktiga snopp.
Det var samma uppmärksamhet för pappa Stellan i USA när han visade sig naken i ”Breaking the waves”.
– Det här är nästan ännu värre, säger Bill.
Bill Skarsgård måste jäkta hem från festivalen i Toronto.
– Det är roligt med festival, men lite stressigt, säger han. Jag jobbar med Ella Lemhagens nya film nu.
I år har han dessutom hunnit göra ”Simon och ekarna” mot Helen Sjöholm. Fyra stora filmroller på ett år. Stark start för en skådespelare utan utbildning. På gymnasiet läste han natur.
– Jag har tre storebröder och alla har valt något av föräldrarnas yrken. Två har valt skådespeleri och en läkare. Jag var inte helt säker på vad jag ville bli utan valde en bred utbildning. Skådespelande är en hård och orättvis bransch. Man kanske inte får några jobb.
Du är självlärd? Inga lektioner?
– Nej, jag har inte tagit några. Inte spelat teater heller. Men jag är väldigt lockad till det också.
En aha-upplevelse
Som barn spelade han lillebror till Alexander Skarsgård i ”Järngänget”. Men det var senare som Bill fick lust att bli skådespelare.
– Jag fick min aha-upplevelse när jag provfilmade för ”Arn”. Då hade jag inte skådespelat sedan jag var liten. På ”Arn” fattade jag. Det handlar om att scenerna skulle vara logiska och sanna. När man gör saker som barn ifrågasätter man ingenting utan säger sina repliker. Sedan har jag gått hur långt som helst från den 16-åriga pojken. Det är naivt att säga att jag förstod yrket, men jag hajade nånting i alla fall. Jäklar, det här var coolt.