Vinylerna har aldrig låtit bättre än i dag
Vinylen är inte bara tillbaka.
Den är också bättre än på evigheter.
Att rota fram vinylbacken från sina tonår, i mitt fall andra halvan av 80-talet, är inte alltid någon dröm med audiofilglans och papp-perfektion. I stället möts man av sönderskruvade reverbproduktioner och ett format som urvattnats fullständigt. Från 50-talets robusta kartongpjäser med närmast oböjliga plastdiskar till fladdrigt osexiga dussinpaket. I skarven mot cd-eran var lp:n till slut så trist att det knappt behövs någon konspirationsteoretiker för att se förfallet som bolagens sätt att påskynda övergången till det digitala.
Bra kan skivorna förstås låta ändå. Men nu när lp:n har kravlat sig tillbaka är formatet mer än någonsin mer än bara en förmedlare av ljud, det är en upplevelse. Det handlar om känslan. Hela vägen från butiken till första gången som du plöjer ner nålen hemma.
De senaste åren har nya vinylplattor också blivit mer än bara fräna troféer för alla fans med ofelbara samlingar. Från att mest ha fungerat som snyggt numrerade förpackningar att ställa in i hyllan, givetvis fortfarande inplastade, blir lp-utgåvorna allt mer gedigna. Gjorda för att användas och lyssnas på. Ofta pressade som tunga 180-gramsvinyler. Påkostade omslag där gatefold-varianten är mer eller mindre standard. Allt fler inspelningar mastras för vinyl i stället för att bara pressas från det cd-anpassade ljudet. Snygga genomtänkta vinylsläpp som Weeping Willows senaste album, Linnea Henrikssons kompromisslösa lila lp-variant av ”Du söker bråk, jag kräver dans” eller Bat For Lashes bibeltjocka dubbel ”The haunted man” är bara några exempel på hur det läggs mer omsorg och pengar på vinylutgåvan än någonsin.
Samtidigt fyller vinylromantiska bolag som Music On Vinyl ständigt på sin välgjorda katalog med skivor som aldrig släppts på vinyl tidigare eller bara funnits i dystra dussinpressningar. Titta bara på hur de har förvaltat Sades album. Eller hur Heptagon nyligen släppte en gedigen nyutgåva av Jan Johanssons 50-årsjubilerande ”Jazz på svenska”.
Vinylskivan har inte bara återuppstått. Den har fått ett nytt liv.