Slumpmötet ledde till ett vackert brödraskap

Halvbröderna Brost och Forssell tog igen de förlorade åren

Leo Pettersson

Av en slump träffades de vid en pissoar 1971.

Sedan den dagen följdes halvbröderna Tomas Forssell och Johannes Brost åt genom livet.

– Han kunde ta vara på livet och det är faktiskt en jävla begåvning, säger Tomas Forssell.

– Är du Johannes Brost?

– Ja.

– Då är vi bröder.

Året var 1971 och platsen var pissoaren på Konstnärsbaren i Stockholm.

Musikern Tomas Forssell, 66, pappa till Gry Forssell och känd ifrån bland annat Häjkån Bäjkån band, och skådespelaren Johannes Brost hade inte träffat varandra på 15 år. Men plötsligt hade halvbröderna, helt slumpmässigt, hittat varandra. Sedan den dagen hade de en regelbunden kontakt.

Enligt Tomas Forssell handlade det egentligen bara om en tidsfråga. Förr eller senare skulle deras vägar ändå ha korsats, menar han.

– Det är klart att vi ändå hade setts. Vi är ju halvbröder och har vetat om varandra hela vår uppväxt. Sen var vi på samma plats samma tid, och det råkade vara toaletten på ”KB”. Men det är en bra historia, det håller jag med om.

Hade ambitionen att söka upp sin bror

De var båda söner till författaren Sven Forssell. Men Johannes kontakt till honom var mycket sporadisk, för att inte säga obefintligt.

Tomas Forssell beskriver det som att Johannes valdes bort när Sven skilde sig med hans mor Gudrun Brost.

– I dag ser man till att sådant där funkar på ett annat sätt när man skiljs. På den tiden var det mer att ”bröt man så bröt man”. Jag tror att Johannes, fullt förståeligt, har känt en besvikelse över det, med tanke på att han var barnet som blev lämnat.

När Johannes Brost var med i ”Stjärnorna på slottet” pratade han en del om Svens liv, som beskrevs som ganska rörigt.

Det var just den skilsmässan som gjorde att de båda bröderna inte träffade varandra på över ett och ett halvt decennium.

– Hos mig fanns det en ambition av söka upp Johannes. Men varför lyfte jag inte på arslet och bara skrev ett brev? Det blev inte av... Det är mycket som rörs upp i en skilsmässa och det var inte så jävla enkelt.

Uppbrottet berövade dem tid. Men deras pappa gav dem något annat.

”Kändes väldigt enkelt när vi sågs”

Oavsett vem man frågar så beskrivs Johannes Brost på liknande sätt. Han var en man som blev medelpunkten så fort han klev in i ett rum. Han hade humor, skrattade ofta, var kvicktänkt och det fanns en få förunnad livsaptit hos honom.

Detta är drag som Tomas Forssell menar att Johannes ärvt av sin pappa.

– En del säger att vi är lika. Att vi har samma lätthet och sådär. Men ingen var lika snabb som Johannes. Det kändes ju väldigt enkelt när vi sågs, speciellt eftersom vi båda höll på med teater. Det är synd att det inte skedde tidigare såklart, men det har vi tagit igen. Vi har haft mycket att prata om.

Sedan det där mötet i KB:s pissoar har de delat mängder av upplevelser ihop. Utöver brodersrelationen, och allt som det innebär, har de bland annat gjort barnradio och en tv-serie ihop.

Mycket kontakt sista halvåret

Som en del av sorgeprocessen efter Johannes bortgång återvänder Tomas Forssell till de där minnena. Och det finns gott om dem. I garderoberna finns en hel del foton och filmklipp från olika möten och tidigare produktioner.

– Vem det än är i ens närhet som går bort så tar man upp minnen. Det är ganska naturligt att man gör det. Man minns ju alla de glada stunderna och fina minnena. Det är det man vill ha kvar.

Under Johannes sista tid i livet pratade de mycket.

– Vi hade ju mycket kontakt sista halvåret, kan jag säga. Det hade vi alla som stod honom nära. Vi hade väldigt mycket kontakt. Och jag var hos honom mycket - självklart. Man prioriterar honom. Men det är väldigt chockartat allting.

Tomas Forssell vill helst inte prata om sjukdomen eller begravningen, som hölls i måndags.

I stället vill han fokusera på de fina minnena av sin halvbror som på flera olika sätt inspirerat honom.

– Johannes tyckte verkligen om att ha kul. Det är ingen mening att gå runt och ha det tråkigt. Han kunde ta ta vara på livet och det är faktiskt en jävla begåvning. Och det är något som smittar.