Så borde hotellet i Umeå ha svarat John Cleese
Det här är de roligaste sex orden som ni kan läsa just nu:
Den lilla detaljen om att 82-åringen nyligen uppträdde i Västerbotten försvann snabbt i nyhetsflödet.
Det är inte så konstigt.
Folk har andra saker att tänka på. Elpriser, fascism och partiledare som ruskar falukorv offentligt, till exempel. Den här valrörelsen får varje anständig människa att vilja flytta till Mordor. Hellre det än att tvingas genomlida en enda infantil partiledardebatt till, tack.
Därför blir John Cleese en liten spricka av ljus.
Poängen är inte att han fortfarande reser runt med föreställningen ”Last time to see me before I die”. Han klagade på sitt hotell i sociala medier också.
John Cleese tyckte bland annat att moderna hotell verkar satsa mer pengar på sin design än på att utbilda personalen. Han hade bland annat svårt att hitta både kopp och sked vid kaffeautomaten.
Han irriterade sig även på att det inte gick att få ögonkontakt med personalen under frukostbuffén och undrade om det var en skandinavisk grej.
Mannen, som en gång spelade världens värsta hotellägare i tv-serien ”Pang i bygget”, var missnöjd med sitt härbärge.
Det blir inte roligare än så hösten 2022.
Nu förväntar jag mig inte att alla ska känna till Basil Fawlty. Senast han var i ropet fanns det faktiskt svenska liberaler som var, tja, liberaler. Jag förstår verkligen om många rycker på axlarna, säger ”que?” och går vidare.
En snabb googling hade dock kunnat ge hotellet mycket stoff till ett dräpande svar på seniorens klagomål. Men när Aftonbladet ringer upp meddelar de att de inte har någon kommentar.
Vad?
Har ingen sett scenen där Basil Fawlty plågas av en lomhörd gäst och madame som bland annat är upprörd över hotellrummets fattiga utsikt.
Hotellet i Umeå borde ha svarat så här i stället:
Det här är Umeå, sir. Vad hade du väntat dig? Operahuset i Sydney? Babylons hängande trädgårdar? Enorma renhjordar som sveper majestätiskt över älven?
Tänkbar fortsättning:
Vårt hockeylag Björklöven har inte blivit svenska mästare sedan 1987. En gång i tiden kunde vi skryta om att staden födde hardcorebandet Refused, i dag strömmar ett par skoterhjälmar från Gällivare mer än Dennis Lyxzén genom refränger som bygger på orden ”banan”, ”melon”, ”kiwi” och ”citron”.
Vad är väl en förbannad kaffeautomat jämfört med det?
I Västerbotten pratar vi helst så lite med varandra att vi hugger av orden innan de är färdiga. Vi ork’ int’. Att personalen inte tar ögonkontakt med dig betyder bara att de är nyktra på jobbet. Men vi har en rikskänd ost från Burträsk och kan erbjuda otaliga björkruskor om du vill spöa din bil.
Och man kan kanske inte se havet från hotellet, men om man sträcker på halsen kan man se studentområdet Ålidhem. Det ligger där, mellan marken och himlen.
Men det blev så klart ”ingen kommentar”.
Jag blir alltmer övertygad att det inte är ringen som är Saurons mästerverk utan den fördömda landsvägen mellan Umeå och Skellefteå.
Den suger livet, lusten och själen ur alla som råkar komma i närheten av Sveriges tristaste asfalt.
Fotnot: Efter Umeå fortsatte John Cleese till Luleå. Utifrån vad han skriver på Twitter blev det ännu värre på det hotellet. Att Cleese lajvar ”Pang i bygget” i Västerbotten och Norrbotten känns så klart som ett pr-trick. Vem skulle annars ha hört talas om turnén? Men det är i alla fall roligare än en falukorv.
