Underbara Clara om vägen tillbaka till livet
Publicerad 2022-12-30
Om tid handlar Underbara Claras vinterprat.
Om tid för återhämtning.
Om tid för den så livsviktiga vilan.
Clara Lidströms berättelse om hur hon själv gick in i väggen drabbar mig mitt i solar plexus.
”Jag ska bara...”
”Jag passar på att...”
Vem känner inte igen sig i det?
Att försöka maxa tiden, utnyttja den till fullo, hinna allt på så kort tid som möjligt innan det är för sent – för att spara tid.
Vila kan man ju göra sen.
Eller?
Nej, det finns aldrig några ”tidspaket” att packa upp i slutet av dagen, inga insparade minuter att packa upp och njuta av.
Orden är bloggaren och författaren Clara Lidströms – eller Tidström som jag gärna skulle vilja döpa om henne till efter det här vinterpratet.
Tog sju år – för att känna sig frisk
För sju år sedan, 2015, gick hon själv in i väggen, bara 29 år gammal.
Hon, latmasken som älskade att ha det lugnt och skönt.
Men barn och ett roligt, men allt mer tidskrävande arbete, gjorde att de egna behoven av vila och återhämtning fick stå tillbaka.
Det blev jobb till halv tre på natten – trots att sonen vaknade klockan sex - och jobbsamtal på promenaden.
Clara rusade på – tills allt brast.
Där satt hon mitt emot läkaren och psykologen på vårdcentralen.
Hon var totalt utmattad.
Vägen tillbaka har varit lång, sju år har det tagit att känna sig frisk.
”Jag ska bara...”
Men numera passar hon inte på längre, jobbar lika många timmar – men inte lika hårt. Hon tar sig tid att vila, krypa upp i soffan med hunden, njuta av en film på tv med barnen eller en långpromenad, allt efter behov.
– Snabbhet har blivit ett mått på kvalitet, säger Clara Lidström.
Och mer fel kan det ju inte bli.
Det är nyttigt att höra.
Och plötsligt känner jag hur trött jag själv är.
Hur ofta ”jag passar på att” och hur evinnerligt jag längtar efter vilan och återhämtningen jag aldrig unnar mig numera.
Som jag gjorde förr.
”Jag ska bara...”
Men det är som Clara Lidström säger:
Vem väntar med att gå på toa till påsk?