För sött & proffsigt – kom tillbaka, Berghagen

Sanna Nielsen är urstabil, skriver Virtanen, så suverän att det blir tråkigt, utan nerver.

SVT:s legendariska ”Allsång på Skansen” har gått från töntprogram på 80-talet till hipster-kredd på 00-talet.

Med Sanna Nielsen har det blivit TV4-grötduktigt.

Jag är tillräckligt gammal för att minnas Bosse Larsson som programledare, en proffsig och älskvärd sång- och dansman. Då var ”Allsång på Skansen” ännu ett töntigt program för gamlingar och småbarn som mig, ungefär som schlagerfestivalen.

Med Lasse Berghagen i mitten av 90-talet inleddes förändringen, troligen i takt med samhällsutvecklingen. Proggen hade förlorat kampen. ”Kan ni fatta, på 70-talet ansågs ABBA vara fult att lyssna på”-falangen hade vunnit. Kommersiellt och folkligt hade slagit ut kvalitetsmedvetenhet. Det fanns ingen fin eller ful masskultur längre, siffror (skivköpare eller tv-tittare) bestämde vad som var bra.

Jag var en av de första som hyllade Lasse Berghagens ”Allsång på Skansen”, särskilt ur den ”indie”-generation jag tillhörde. Berghagen var den perfekta programledaren: Älskvärd i rutan och dessutom både sångare och låtskrivare av just de klassiker som ofta sjungs i programmet, inte minst signaturmelodin (”en blandning av sött & salt”).

Berghagen, låtskrivaren, passade in i det kvalitetsbegrepp som de av oss 90-talister som inte var ironiska försökte återlansera. När han slutade 2003 hade programmet nått viss kultstatus, med en blandning av ironi och kärlek.

Anders Lundin klagade jag däremot ofta på under 00-talet. Mest för att hans sångröst var svag och hans förkärlek för det infantila. Jag ångrar en del ord. Lundin var stabil, men programmet backade på trendometrarna.

Sedan dess har programledarna bytts mycket snabbare, även det sannolikt ett tecken i samhällstiden: Vilken karriärist har råd med bara ett jobb?

2011 kom unge, hete popstjärnan Måns Zelmerlöw. Jag minns nästan inget av hans era. Men han brukar vara duktig.

Petra Marklund, också popstjärna, fick onödigt hård kritik men inte av mig. Hon var ibland skakig men bra och bidrog starkt till den föryngring och förhippning som Zelmerlöw nystartat.

För andra året är nu Sanna Nielsen, schlagerstjärna, programledare. Premiären i tisdags var ovanligt svag, som att man saknade manus och faktiskt ställde den slappa frågan ”hur ser din sommar ut då?”

Att Robin Bengtsson verkade ha tröttnat på sin Melodifestivalenvinnare och var ytterst loj var inte Sandra Nielsens fel, och det uppvägdes av att hon spelade de första fyra tonerna på ”Gärdebylåten” på fiol.

Nielsen är urstabil. Hon är faktiskt suverän. Så suverän att det blir tråkigt. Helt utan nerver. Även om gästerna i går var för de yngre med Robin Bengtsson, Sabina Ddumba och Shima Niavarani blev luften den som Tomas Ledin och Sanna Nielsen spred: En lätt doft av ålderdomshem.

Vi är således tillbaka på Bosse Larssons tid, ett program för små barn och mycket stora vuxna. Mellanskiktet, säg urbana 30-åringar eller jag, hittar inte själen i denna proffsiga folkhemssmet, inte olik Lotta Engberg som konkurrerar på TV4.

Den bondska farbroderlighet som Lasse Berghagen i blå kavaj stod för saknas. Han var en blandning av tönt & kredd. Sanna Nielsen är en blandning av sött & proffsigt. Det blir TV4-tråkigt. Det blir som ett TV4-program. TV4-program är inte ens roliga på TV4.

VECKANS...

Rhys och Lotta Engberg i ”Lotta på Liseberg”.

…GRANSKNING. Jag är verkligen ingen vinkännare och trodde, flummigt och naivt inser jag nu, att bag-in-box-drickat i åtminstone någon utsträckning kom från en gård och fick smak från druvorna. Inte alls. Det görs i fabrik med smaktillsatser, förklarade ”Uppdrag granskning” på SVT, vars fokus dock låg på alla (ofarliga) ingredienser som tillverkaren, eller importören, struntar i att redovisa. Se avsnittet på SVT Play.

Nästan inga viner på Systembolaget kommer från myten om ”den lilla mysiga vingården” och sannerligen inte lådvin, berättar ”Uppdrag granskning”.

… KNIVEN MOT STRUPEN. TV3/Viafree-programmet, numera med Claes Claesson istället för Alexander Nilson vilket inneburit att de största överdrifterna rensats bort, är fortfarande jättekul jippo-tv. Men jag kan inte släppa tanken på hur det skulle bli om man gjorde det dyrt och på riktigt, att till exempel ta en schysst restaurang och lyfta den till toppklass.

Claes Claesson räddar krogar.

LOTTA PÅ LISEBERG. TV4:s svar på ”Allsång på Skansen” har inte är närheten av SVT:s publik, resurser eller höga nivå. Det är stå-på-i bakgrunden-tv men Lotta Engberg är mycket skicklig, särskilt när hon tar fram sin varit-med-om-allt-i branschen-personlighet och lägger armen om frysande unga sångerskan Rhys, som i måndagens avsnitt.

…SCHACKMATT. ”Magnus – schackgeniet”. Missa inte dokumentären på SVT Play. Filmen om det norska underbarnet och världsmästaren Magnus Carlsen bekräftar alla fördomar om en verkligt mästerlig schackspelare.