Seinabo Sey om drömspelningen i Globen

Stjärnan klar för ny spelning: ”Det är en dröm”

Markus Larsson

GÖTEBORG. Seinabo Sey, 26, bryter tystnaden med besked.

Nästa år gör hon en specialkonsert på Globen.

– Det är en dröm, säger hon.

Innan konserten med Oskar Linnros på Way Out West flimrar bildskärmarna till.

En liten film om soulartisten Seinabo Seys kommande konsert på Globen den 5 oktober 2018 svischar förbi.

Greppet påminner rätt mycket om när franska houseduon Daft Punk utan förvarning annonserade sin comeback med singeln ”Get lucky” och albumet ”Random access memories” med en teasertrailer på bildskärmarna under amerikanska Coachella-festivalen 2013.

– Gjorde de? Vad tufft. Jag hade ingen aning, säger Seinabo Sey när Aftonbladet träffar henne i Göteborg.

Varför just Globen?

– Globen är det fetaste. Det har varit en dröm ända sedan jag såg Destiny’s Child uppträda där när jag var 13 år gammal.

Har du en grundidé för konserten?

– Det är lite för tidigt att säga något om det. På riktigt. Hela huvudet och själen sitter just nu i studion och jobbar med ny musik. Men i Globen har jag ett större utrymme och en större scen att jobba med än tidigare. Något spektakulärt ska det bli i alla fall.

I intervjuer har du sagt att du är expert på att skjuta upp saker. Och nu släpper du ett konsertdatum som är över ett år bort?

– Det där är min självbild från tonåren. Jag är egentligen inte sådan längre. Jag är tvärtom väldigt peppad på att få och kunna planera för något så länge.

Och vad kan du berätta om nya skivan?
– Inte så mycket (skratt). Jag har skrivit en massa låtar. Och förhoppningsvis finns det något som kan släppas nästa år.

”Plattan är klar när plattan är klar”. Tja, det låter logiskt.

Om Seinabo Sey är stressad märks det inte. Till skillnad från resten av samtiden verkar tid inte vara ett problem. Karriären har, i alla fall utifrån sett, byggts upp som hon beskriver arbetet i studion – lugnt, långsamt, självkritiskt och metodiskt.

Hon slog igenom med singeln ”Younger” 2013. Medan branschen nästan skrek efter ett album byggde hon upp, nästan genom att ge ut dem låt för låt, två ep-skivor som till slut blev debutalbumet ”Pretend”, 2015.

– Jag måste tro på mina låtar. De måste vara bra. Det är det som för mig framåt och betyder något. Samtidens tempo, pr-strategier och Spotify-kurvor – jag orkar inte med det. Jag har ändå ingen kontroll över sådant. Men en bra låt är konstant.

Och hur vet du när en låt är bra?

– Ja du, bra fråga. Är det en bra dag eller dålig låt? Eller är det en dålig dag men en bra låt? Tror det är när musiken känns som en våg som man bara surfar på, när det inte finns några känslomässiga hinder eller tveksamheter någonstans.

Ett av Seinabo Seys viktigaste ord verkar vara ”inspiration”. Hon använder det hela tiden när hon pratar. Hon kan bli så inspirerad av r’n’b-artisten SZA att hon vill härma hennes detaljrika texter. Albumen ”Unplugged” och ”The miseducation of...” med Lauryn Hill inspirerade henne till att vilja skriva egna låtar.

Och Beyoncé är den största inspirerande kraften hon känner till. Seinabo Sey litar fortfarande inte på människor som inte gillar Queen Bee.

– Jag är 26 år nu. Beyoncé har gjort mig glad sedan jag var elva. Det handlar inte om att jämföra sig med henne, utan bara om inspiration. Hon är så genomtänkt och perfekt. Det är det absolut fetaste att få leva i samma tid som henne. Hon är min Michael Jackson.

Är det viktigt med idoler?
– För mig har det varit det, i alla fall när jag sökte efter en egen identitet. Det var viktigt att hitta idoler som var som jag, såg ut som jag och som inspirerade mig.

Din pappa sa en gång att du var tvungen att vara dubbelt så bra och kämpa dubbelt så hårt för att lyckas.

– Ja, han menade att jag måste jobba dubbelt så hårt för att jag är en svart kvinna i en vit värld. Och då måste man vara sylvass för att ta sig fram.

Men en spaning är att kvinnors status och position inom populärkulturen stadigt blir starkare och bättre.

– Vi är fortfarande för få. Vi lever fortfarande efter gamla ideal och idéer. Hörnstenarna inom kommersiell musik bygger på att locka en manlig publik. Jag kan säga så här: den dagen som en kvinna kan stå rakt och upp och ner på scenen med en t-shirt och en loop-pedal och vara lika simpel som Ed Sheeran och sälja ut arenor har vi kanske nått någonstans. Eller när Superwoman verkligen får se ut som en atlet och inte en fotomodell.

Men hur påverkar det dig?
– Ibland funderar jag på om jag skulle vara lite mjukare, lite mindre rent fysiskt och som person, lite gulligare – skulle jag passa in bättre då, skulle jag vara lättare att smälta? Men jag landar alltid i att fuck det där. Aldrig. Men det tar en massa tankekraft och energi. Man vill lägga all tid på att bli en bättre låtskrivare och så står man där och vaxar benet i stället (skratt).

Seinabo Sey var hemlig gäst hos Oskar Linnros på Way Out West. De sjöng ”Psalm för skolgårdar” tillsammans. På något sätt slöts en cirkel. Linnros har i princip varit med från början, ett stöd och inspiration. Hon kallar honom för sin storebror.

På sin högra arm har hon tatuerat in sin favoritrad från ”Psalm för skolgårdar” i Oskars handstil – ”Låt oron gå”.

Är du en orolig person?
– Absolut, men jag är bra på att dölja det. Hur jag hanterar det? När jag skriver låtar eller står på en scen försvinner min oro direkt. Och det hjälper att träna också. Fan, det låter så tråkigt, men det är tyvärr sant.