Gabriel utmanar musikens regler
Första reaktionen: Har han inte redan fått det?
Peter Gabriel är ju på väldigt många sätt som gjord för Polarpriset.
Han har allt som krävs, nästan mer så än någon annan som tilldelats Polar Music Prize.
På 70-talet ”förnyade” Peter Gabriel rocken med Genesis, tog den i outforskade symfoniska riktningar och skapade teatrala scenshower av ett slag som aldrig tidigare skådats.
Genesis var långt ifrån ensamma om att spela symfonirock men de var förmodligen genrens mest tongivande namn.
Sedan gick Gabriel vidare till en solokarriär, under vilken han ständigt har försökt utmana populärmusikens regler, utan att för den skull glömma bort att skriva en stadig hit som ”Solsbury hill” eller ”Big time” då och då.
Han har hittat nya sätt att visualisera musik genom banbrytande musikvideor, inte minst den klassiska animerade till ”Sledgehammer” 1986.
Han har vid sidan av sin egen karriär startat skivbolaget och studion Real World, och kanske gjort mer än någon annan för att sprida begreppet världsmusik.
Han är involverad i utvecklingen av digital musikdistribution och har i forskningens tjänst jammat med ett gäng apor.
Han är dessutom redan bekant med drottning Silvia efter att i fjol ur hennes hand ha tagit emot det tyska Quadriga-priset för nytänkande och engagemang inom politik, ekonomi och kultur.
Polarpriset gillar att premiera lagom kontroversiella musiker som lyckats kombinera konstnärlig och personlig integritet med kommersiell framgång. Det är med andra ord som gjort för Peter Gabriel.
Och hur mycket Genesis horribelt uppblåsta rocksymfonier än lyckades förpesta 70-talet är det svårt att ha några större problem med att den 59-årige britten får utmärkelsen. För han har de facto gjort en hel del bra som soloartist. Album som ”So” och ”Us”, singlar som ”Shock the monkey”.
Även om man förstås kan tycka att till exempel Prince, Van Morrison, Kraftwerk och David Bowie borde ha stått före i kön.