Sista deltävlingen kan bli ett mentalt stavbrott

Markus Larsson om deltävling 4 i Lidköping

LIDKÖPING. En sak är säker, igen.
I kväll kan det gå åt helvete, igen.

Tänk positivt, brukar folk säga.

Lycka till med det efter att ha bevakat över 80 stycken deltävlingar och finaler av Melodifestivalen.

Då lär man sig verkligen fördelen med att tänka negativt. Det här är ofta, ursäkta språket, en jävla tävling.

Det är lite som svenska landslaget i längdskidor:

När det verkligen gäller bryter Calle Halfvarsson staven innan loppet har hunnit börja och Ebba Andersson blir sjuk lagom till VM.

Det är ju exakt som när Loreen slogs ut av, vad hette han nu igen, Alfred Högman? Eller när Malena Ernmans kitschiga gyckelopera puttade ner Sarah Dawn Finers ”Moving on” till andra chansen i Malmö 2009.

Den senare svider fortfarande, trots att det har gått exakt tio år sedan fadäsen.

Årets sista deltävling i Lidköping har med andra ord alla förutsättningar att bli ett mentalt stavbrott.

Egentligen är det väldigt enkelt.

Lisa Ajax och John Lundvik borde gå till final.

Så här efter fyra veckor skapar Ajax låt ”Torn” en underlig känsla i kroppen.

Jag känner igen den. Den har fladdrat förbi då och då. Vänta. Ge mig en sekund.

Just ja!

Det är en bra och modern ballad för Instagram-generationen som även fungerar utanför bubblan.

Samma känsla knackar på dörren igen när John Lundvik går upp och sjunger. Efter honom kan alla andra gå ut till ackrediteringen, lämna in sina brickor och åka hem.

Jag har inte heller några problem med att Bishara verkligen slåss om de två finalplatserna, och i så fall på bekostnad av Ajax.

I sin debut sjunger 16-åringen från Linköping sitt bidrag, en hybrid mellan en ung Justin Bieber och en ännu yngre Michael Jackson, som en drillad amerikansk barnstjärna.

Under genrepet jublar publiken innan låten är klar.

”I själva verket är vi fortfarande en Stig Helmer-monarki där tre farbröder kan muppa runt i landets största nöjesprogram och slå ut några av säsongens rimligaste finalkandidater”.

Men sedan släpper SVT in tre muntra jokrar i leken: Arvingarna. Och det är här deltävlingen blir lite stökig.

Deras bidrag ”I do” är en extremt peppad dansbandsschlager där ”Grabbarna Eloise” uppträder som om de har en Nanne Grönvall-turbo i sina kavajstjärtar.

Bokstavligt talat, dessutom. Nanne har nämligen varit med och skrivit låten.

Om tittarna röstar lika tveksamt som i Leksand har Arvingarna goda chanser att knuffa bort någon av de yngre favoriterna.

Då ligger allting, ehm, under dubbelgöken igen.

Sverige kallas ofta för ett av världens modernaste länder.

I själva verket är vi fortfarande en Stig Helmer-monarki där tre farbröder kan muppa runt i landets största nöjesprogram och slå ut några av säsongens rimligaste finalkandidater.

Men tänk positivt.

Följ ämnen i artikeln