Eva Röse och Brita Zackari mötte utsatta mammor i Mauretanien

”En blandning av frustration och hopp”

Mathilde Albinsson

Skådespelaren Eva Röse har varit Unicef-ambassadör sedan 2007.

Inför mors dag har hon precis avslutat en omtumlande resa till Mauretanien, för att träffa mammor och deras bebisar i behov av katastrofhjälp, tillsammans med programledaren och skribenten Brita Zackari.

– Att stå bredvid ett barns lilla bröstkorg som fladdrar och är mellan liv och död är ju fruktansvärt. Man får bara blockera det och stålsätta sig så att man kan göra sitt jobb, säger Eva Röse.

I veckan åkte Eva Röse och Brita Zackari till Mauretanien i Västafrika. Landet är ett av de fattigaste i världen och står dessutom på randen till en katastrof, där en långvarig torka har lett till att tusentals barn drabbas av undernäring.

– Mauretanien riskerar en svältkatastrof om ingenting görs. Det har inte regnat på ett år, det ligger på gränsen till Sahara, det är extremt torrt, man ser inte några växter någonstans. Det är bara sand och damm. Människor har inget att äta. Många mammor har ingen mjölk till sina bebisar, för att det inte får någon näring själva. En del av de mammor vi har träffat äter ingenting, för hittar de något ger de barnen det, säger Eva Röse.

– Nu är inte den värsta perioden. I juni, juli, augusti finns det inte ens mat i butikerna en gång. Nu skrapar man ihop för att kunna köpa något, men sedan går inte det heller, förklarar Brita Zackari.

Fast i fattigdomsspiralen

Resan är en del av Unicefs morsdagskampanj. Eva Röse och Brita Zackari har fått träffa mammor och deras bebisar i såväl hemmiljö som på sjukhus och hälsocentraler. Många av barnen de har träffat är svårt undernärda.

– Många kanske tror att man löser undernäring genom att ge lite att äta och så blir det bra. Men det blir inte alltid bra. En del barn kan få permanenta skador av undernäringen. De utvecklas inte som de ska. Det går inte att fixa det. De kan få lite mat och gå upp i vikt, men det lagar inte hjärnan. Det känner jag är så jäkla hopplöst. Då är de kvar i den här fattigdomsspiralen. De kan inte gå i skolan, skaffa sig utbildning eller hjälpa familjen att försörja sig. Det har nog varit den största ögonöppnaren för mig. Det är så deppigt så att jag går sönder, säger Brita Zackari.

Eva Röse beskriver resan som omtumlande. På sjukhusets avdelning för gravt undernärda barn, visas de in i ett rum där en bebis kämpar för sitt liv.

– Det är otroligt emotionellt såklart. Skitjobbigt, men det finns ingen plats för våra känslor. Att stå bredvid ett barns lilla bröstkorg som fladdrar och är mellan liv och död är ju fruktansvärt. Man får bara blockera det och stålsätta sig så att man kan göra sitt jobb, säger Eva Röse.

”Jag är mest förbannad”

Samtidigt uppfylls de av hopp. De ser hur hjälpen når fram och gör nytta, både för stunden och långsiktigt.

– Jag kommer också hem med en positiv bild, att det med så små medel går att göra så stor skillnad. Jag känner ett ganska stort hopp faktiskt, även om jag just nu är mest förbannad för att vissa måste ha det såhär, säger Brita Zackari.

Eva Röse flikar in med en känga till politikerna, som hon menar kan göra mer för att lösa situationen.

– Jag känner en blandning av frustration och hopp. Om regeringen på riktigt skulle lägga in en extra växel så är detta något man skulle kunna åtgärda, om viljan fanns hos de som sitter på makten. Det bor bara tre miljoner här. Samtidigt ser vi hur hjälpen når fram och gör en enorm skillnad på plats. Det vill man kommunicera hem till Sverige: Att det är fantastiskt att se att hjälpen når fram. Det är något att klamra sig fast vid, säger hon och fortsätter:

– Varenda gång jag gör en sådan här resa blir jag bara mer och mer övertygad om att det gör skillnad. Att hjälpa till gör skillnad. Jag tar med mig en brinnande övertygelse om att man visst kan förändra världen. Och Unicef, till exempel, vet att man kan och visar hur.